En ny beredskapsmodell måste utvecklas utifrån dagens förutsättningar. För att ta detta vidare behövs ett starkt ledarskap, beslutskraft och samverkan. Det skriver Anders Källström, ordförande arbetsgruppen Infrastruktur och utrikeshandel i KSLAs försörjningsberedskapsprogram, tillsammans med flera medlemmar.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
En ny beredskapsmodell måste utvecklas utifrån dagens förutsättningar – trots andra världskrigets välutvecklade modell. Vi lyfter här fem centrala infrastrukturområden och ett önskat läge för dessa områden. För att ta detta vidare behövs ett starkt ledarskap, beslutskraft och samverkan. Framgångsfaktorer, nu som då.
1. Tydliga ansvarsvägar i samhället
Kommunikation och ansvar bör gå mellan EU/Nato och lokal nivå. Tydliga och få kontaktpunkter, pragmatisk beslutsförmåga samt tillhörande mandat krävs. I Sverige är den sektorsansvariga myndigheten Livsmedelsverket en naturlig nod med upparbetade kontaktvägar både nationellt och internationellt. En gemensam modell bör bygga på principen "göra lika där vi kan och olika där vi måste"!
2. Inre marknaden och internationell handel
Beredskapsplanering bör kunna hanteras effektivare på EU-nivå än på nationella nivåer, i linje med EUs subsidiaritetsprincip. Därför bör en gemensam livsmedelsberedskap och -planering utvecklas, med produktions- och lagringskapacitet i olika länder och fortsatt EU-handel även i kris. Behov av handel med tredje land kvarstår dock. EU bör inkludera beredskapsfrågor i handelsavtal och säkra viss handel även i kriser och krig.
3. Transporter som ska fungera
Ukrainakriget belyser vikten av transportinfrastruktur för samhällets funktionalitet, civilas flyktmöjlighet och det militära, men också det kontinuerliga reparationsbehovet. Beredskapsplaneringen bör ske i samverkan mellan det offentliga och privata för att utveckla hela kedjans infrastruktur. Även kollektivtrafiken är central samhällsviktiga verksamheter, och ansvarsfördelningen mellan offentlig sektor, infrastrukturhållare och utförare bör regleras.
4. Ökad säkerhet i digitala miljöer
I orostider ökar cyberangrepp. Tyvärr är cybersäkerheten i de gröna näringarnas småföretag eftersatt. Människan är en svag länk, varför utbildningar och stöd via branschorganisationerna behövs för att öka medvetenheten. Cybersäkerhet påverkar även lagstiftning och maskinutveckling, men säkerhetskrav saknas vid utveckling av nya jord- och skogsbruksmaskiner. Eftersom många företag i branschen saknar vägledning tolkas och implementeras EU-direktiv väldigt olika. Stöd från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är därför önskvärt.
5. Kommunernas lokala ansvar
Kommuner och regioner serverar dagligen tre miljoner måltider. Utöver försörjningsplaner i civil kris måste kommunerna nu även planera för stöd till trupper i krig. Varje kommun bör, med stöd av länsstyrelserna och näringslivet, kartlägga resurser inom såväl livsmedelsproduktion och handel som befolkningsskydd. De totalförsvarsviktiga företagens omställningsförmågan bör också analyseras. Kommunens geografiska områdesansvar bör omfatta ett verksamhetsansvar, med tydliga nationella riktlinjer.
För en stärkt beredskap krävs målbilden där hela samhället är trygga uppgiften, med regeringen som yttersta ansvarig. Det är dags att forma vägen mot målbilden och det önskade läget. Vi måste göra det igen – nu!
Anders Källström, ordförande arbetsgruppen Infrastruktur och utrikeshandel i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens försörjningsberedskapsprogram, tillsammans med medlemmarna:
Anders Svensson, ordförande Svensk Handel
Anders Åkesson, f.d. nationell talesperson för trafikfrågor Centerpartiet
Erik Willén, Ledamot, KSLA
Henrik Toll, Lantmästare
Lena Johansson, f.d. GD Kommerskollegium och generalsekreterare ICC Sverige
Per-Anders Hansson, Professor, SLU
Sven Lindgren, f.d. Landshövding
