Ekotappet riskerar att dra med fler i fallet
Ekologiskt har varit ett draglok för premiumsegmentet, och tuffare tider riskerar att drabba även lokalproducerade och svenskproducerade livsmedel i större utsträckning. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Den ekologiska jordbruksarealen beräknas att minska med 100 000 hektar under 2023 enligt preliminära siffror från Ekologiska Lantbrukarna. Andelen ekologiskt brukad areal sjunker därmed från 20 till 17 procent av den totala svenska åkermarken. Det är det största och snabbaste fallet någonsin.
Ekorörelsen banade tidigt vägen för konsumenter att enkelt kunna göra medvetna val. Länge var det annars svårt, även för en motiverad konsument, att sondera terrängen bland diverse egensnickrade blågula märkningar och olika svenskklingande gårdsliknande namn - fast som inte sällan visade sig ha importerad råvara i det finstilta.
När ursprungsmärkningen "Från Sverige" lanserades 2014 innebar det en ökad tydlighet, men också en högre konkurrens till Krav-märkningen. Nu finns det flera sätt för konsumenter att välja svenskproducerat i olika prissegment - som inte nödvändigtvis behöver vara ekologiskt.
Ekologiskt rankades som den starkaste trenden 2015 i en undersökning bland branschorganisationen Livsmedelsföretagens medlemmar. Det har synts i skyltning och återkommande kampanjer i butik.
Under senare år har lokalproducerat seglat om i trendanalyserna. Ett trendbrott i sig, efter dryga två decennium då svenska konsumenter valde importerade livsmedel i större utsträckning efter det svenska EU-inträdet.
Ett lyckat medialt genombrott under torkåret 2018, och en stark strömning att välja svenskproducerat även under pandemiåren, har gjort sitt till.
Rekoring-rörelsen har förenklat för konsumenter att handla lokalt direkt från producenter. Det ökade säkerhetshotet i vår omvärld gör att beredskapsfrågan är viktigare än tidigare, vilket avspeglas i konsumenternas val.
I livsmedelsstrategin från 2017 sattes målsättningar för hur stor andel av jordbruksarealen som skulle brukas ekologiskt och hur mycket av maten i offentliga kök som skulle tillagas av ekologiska råvaror fram till 2030. Kommunala mål sattes runtom i Sverige som följd av detta.
I regeringens budget för 2024 finns inga liknande ambitioner.
När nu både politiken och handeln verkar ha skiftat fokus från den ekologiska produktionen så upplever lantbrukare med olika ekologiska produktionsinriktningar ett fritt fall när kalkylen inte längre går ihop. På kort sikt väntas marknaden stabiliseras för de ekoproducenter som väljer att fortsätta. Men effekterna riskerar att bli större än så.
Ekologiskt har varit ett draglok för premiumsegmentet, och tuffare tider riskerar att drabba lokalproducerade och svenskproducerade livsmedel i större utsträckning.
Ett utbrett politiskt ointresse, konsumenter som håller allt hårdare i plånboken och en dagligvaruhandel som hellre lyfter fram sina egna lågprismärken än svenskproducerade råvaror, hotar att dra ner långt många fler i fallet än enbart ekoproducenter.