Jag efterlyser mer helhetstänk, i framtiden måste vi nog producera både ekologiskt, klimatsmart och tillräckligt med mat för att försörja 10 miljarder människor. Det skriver Tomas Lundevi, ekologisk lantbrukare, Östra Fågelvik.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Självklart måste all livsmedelsproduktion vara långsiktigt hållbar, när den ska försörja nuvarande och framtida generationer. Men ibland tycker jag att det ekologiska regelverket ägnar sig för mycket åt hårklyveri, och för lite åt helhetstänk. Jag menar att ekologiskt har hamnat i en återvändsgränd. Det finns exempelvis ofta en föreställning inom den ekologiska världen att allt som är kemiskt framställt skulle vara farligt.
Om vi går tillbaka i tiden i kronologisk ordning, och börjar på 1960-talet, och vidare framåt. På den tiden hade man ett annat fokus på global livsmedelsproduktion, det gällde att producera så mycket mat som möjligt, med tanke på den extremt stora befolkningsökning som förutspåddes. Vissa prognoser på den tiden pekade på att vi nu på 2020-talet skulle vara runt 20 miljarder invånare på jordklotet. Lyckligtvis blev det inte så, nu i skrivande stund uppskattas befolkningen till drygt 8 miljarder.
Då, alltså på 1960-talet, så gällde det att producera så mycket som möjligt, både med konventionella och mer okonventionella metoder. Exempelvis föreslogs algodling i haven. Samtidigt trodde man mycket på genteknik, som skulle höja skördarna av diverse grödor. Det fanns även en stark tro på kemiska substanser. Vi kan ju komma ihåg den så kallade "rymddrickan", med cyklamat som sötningsmedel, som senare förbjöds. Rymdkapplöpningen var i full gång, allt skulle vara futuristiskt eller åtminstone modernt. "Rymddrickan" bestod av ett pulver som hälldes i vatten, det bubblade ungefär som läsk. Att någonting var kemiskt framställt sågs inte som en nackdel, då det ansågs höra framtiden till.
Befolkningsökningen blev ju inte så dramatisk, samtidigt som skördarna ökade genom normal förädling. På 1970-1980-talen började miljötänket att slå igenom.
Vi fick samtidigt ett överskott av mat i västvärlden mellan cirka 1970 till 2010. Inom det ekologiska tänket accepteras det ofta att avkastningen blir lägre, men i framtidens lantbruk tror jag måste ta lite av det bästa från båda världar, om vi ska kunna försörja framtida generationer med långsiktigt hållbar mat. Ofta tillåter inte reglerna för ekologiskt lantbruk att man använder restprodukter från livsmedelsindustrin, som kanske annars kommer att destrueras. Ett annat exempel är att utnyttja betet maximalt så länge på året som gräset växer. I det sammanhanget kan det vara fördelaktigt att tillföra socker i slickblock, men det tillåter inte nuvarande reglerna, möjligtvis för att några varianter innehåller urea. Konsekvensen av dessa exempel är ju att det går åt mer foder än vad som skulle vara nödvändigt.
Jag efterlyser mer helhetstänk, i framtiden måste vi nog producera både ekologiskt, klimatsmart och tillräckligt med mat för att försörja 10 miljarder människor.
Tomas Lundevi, ekologisk lantbrukare samt mjölnörd.
Östra Fågelvik.
