Att driva sitt företag utefter förutsättningar som man själv inte rår över är tufft. När det dessutom råder en kollektiv förväntan på avslappning och vila i kontrast till ens egna stressiga arbetsliv kan det vara ännu tuffare, skriver Katarina Wolf.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sommaren kom i all sin prakt. För första gången sedan 2018 fick vi på gården en sådan mängd regn under juni månad, att det kan lägga grunden för en andra skörd av gräs. ”Allt kött är hö, och blomstren dö”, lyder en rad ur Sommarpsalm från 1889 och syftar kanske ursprungligen till livets förgänglighet, men det är svårt att leda tankarna till död och undergång i en tid när allt är så levande. Det kan också vara svårt att ta en paus.
Sommaren är en tid som för de allra flesta svenskar förknippas med ett lugnare tempo och semester. För många lantbrukare, som för all del både behöver och förtjänar semester, inleds istället årets mest intensiva period. Innan blomstren hinner dö och vintern återigen lägger sin kalla hand på landets växtlighet måste vi se till att säkra mattillgång för både djur och människor. Det blir således avgörande att väderförhållandena är så gynnsamma som möjligt. Att driva sitt företag utefter förutsättningar som man själv inte rår över är tufft. När det dessutom råder en kollektiv förväntan på avslappning och vila i kontrast till ens egna stressiga arbetsliv kan det vara ännu tuffare. Och när man för tionde gången får frågan från sina vänner som försöker planera in en minisemester och man återigen har svårt att ge besked eftersom det kan hända att det är grässkörd, eller tröskning, eller djur som gått ut, eller trasig utgödsling, är risken stor att man istället isolerar sig.
Det enorma ansvaret lantbrukarna bär ska präglas av stolthet, och jag tror att vi är stolta, men vi får inte glömma att belysa personerna bakom det ansvaret och vikten av att de också ska må bra. Det är lätt att låta sig luras av att sommarens värme och levande grönska räcker som substitut för återhämtning, och det finns gott om prestige i nedlagda arbetstimmar i skördetider. Att välja lantbrukaryrket ska i min värld inte behöva innebära att man måste göra avkall på grundläggande behov som alla människor har. Lika stolta som vi är över det ansvar vi varje dag bär och de timmar vi lägger ned, önskar jag att vi också var över de timmar vi lyckas frigöra för egen vila och ledighet.
Jag hoppas att ni har och har haft en härlig sommar, oavsett hur mycket eller lite ni har jobbat. Och kom ihåg att man naturligtvis får tro precis vad man vill, men jag måste hävda, i egenskap av praktiserande lantbrukare, att det är vi och inte Gud som gör jorden så skön i sommarns stunder.
Katarina Wolf
Förbundsordförande
LRF Ungdomen
