Den förlängda pausen för omprövningarna av vattenkraften väckte ett litet hopp hos den småskaliga vattenkraftsbranschen. Men nej, det blir precis likadant igen. Det skriver Johan Hillström, ordförande Västsvensk Vattenkraftförening.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Omprövningarna av vattenkraften pausades i februari 2023 på grund av att utfallet blev utrivning istället för miljöanpassning. Då ansvarigt departement inte förmådde att prestera ett rimligt förslag förlängdes pausen ytterligare i våras. Denna sista paus väckte ett litet hopp hos den småskaliga vattenkraftsbranschen. Skulle den borgerliga regeringen äntligen styra upp det före detta miljödepartementet, stå upp för äganderätten och utforma en lag som inte kan vantolkas?
Nu har vi fått en föraning om svaret i och med att Klimat och näringslivsdepartementets promemoria “Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövningar” skickats ut på remiss. Nej, det blir precis likadant igen, bara ett par år senare.
Det räcker att läsa listan med utvalda remissinstanser för att förstå. Av totalt 65 stycken är myndigheter i majoritet med bland annat 21 länsstyrelser och ytterligare en handfull andra som “värnar miljöintressen” utan ansvar eller kostnad för konsekvenserna av sin myndighetsutövning. Därtill tre universitet som har gjort sig kända för att vara allt annat än vänligt inställda till vattenkraft och 7 så kallade miljöorganisationer. Bland dem återfinns Miljö och Kultur Sverige som enligt eget pressmeddelande från mars i år presenterade sig som nybildade. På vilka grunder har en sådan organisation ombetts att lämna remissvar?
Om man räknar högt finns det 6 remissinstanser som företräder produktionsintressen. Det är sorgligt och man undrar om det är någon mening för dem att göra sig besvär?
I promemorian återfinns inget konkret till nytta eller räddning för småskalig vattenkraft, i varje fall inget av sådan omfattning att det säkrar förekomsten av småskalig vattenkraft i Sverige när omprövningarna är klara (om de någonsin blir det?). Var det bara detta som man med den förlängda pausen lyckades prestera?
Förklaringen tycks vara att regeringen inte klarar av att styra tjänstemännen på klimat- och näringslivsdepartementet vilket i sig kanske inte är så konstigt. Till exempel lyckades Miljöpartiet alldeles innan valet 2022 att tillsätta en av sina tidigare politiskt sakkunniga som (opolitisk?) chef för regeringskansliets naturmiljöenhet.
Det gör således inte någon nämnvärd skillnad hur vi röstar i riksdagsvalet. Samma politiskt färgade personer styr som jag ser det vidare oavsett valresultat. Det är både ledsamt och ovärdigt för en demokrati men samtidigt typiskt för den moderna miljörörelsen.
Tidöavtalet utlovade ett nytt regelverk där “småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning”. Det verkar finnas behov av att påminna om det, gör om och gör rätt!
Johan Hillström
ordförande Västsvensk Vattenkraftförening
