Debatten om glyfosat riskerar att urholka tron på forskningen

Debatten om glyfosat handlar om något större än bara det kemiska medlet i sig. Den handlar om tilliten till vetenskapen som riskerar att urholkas och det politiska maktspel som får följder långt utanför jordbrukspolitiken. Det skriver Samuel Bäckelin. 

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.


Växtskyddsmedlet glyfosat har funnits på den europeiska marknaden i snart 50 år och blivit en självklar produkt på många gårdar i kampen mot ogräs. På senare år har det blossat upp en debatt om ämnets eventuella farliga egenskaper, en debatt som hotar att kasta omkull de brukningsformer som många lantbrukare använt sig av i decennier. Nu har EU-kommissionen beslutat att föreslå ett 10-årigt godkännande av glyfosat, vilket har startat en politisk maktkamp inför den kommande omröstningen om förslaget.


Ursprunget till den debatt som pågår idag är bland annat att FN:s cancerforskningsinstitut 2015 pekade ut glyfosat som ”troligen cancerframkallande”, något som ifrågasattes av EU:s kemikaliemyndighet på grund av att de vetenskapliga bevisen var för svaga. Frågan om glyfosatets framtid splittrade EU:s medlemsstater och turbulenta år med temporära och korta förlängningar kantade av intensiva utredningar följde. Det nuvarande godkännandet löpte egentligen ut i slutet av 2022 men förlängdes av EU-kommissionen med ett år för att invänta nya forskningsresultat från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets, EFSA. I somras presenterade EFSA att inga kritiska problemområden identifierats under utredningen vilket föranledde kommissionens förslag till nytt 10-årigt godkännande. 


Debatten om glyfosat handlar om något större än bara det kemiska medlet i sig. Den handlar om tilliten till vetenskapen som riskerar att urholkas och det politiska maktspel som får följder långt utanför jordbrukspolitiken.
Även om forskning syftar till att hitta sanningen är svaret inte alltid svart eller vitt. Konsument- och miljöorganisationer har varit noga med att belysa EFSA:s forskning lider av svagheter och att slutsatserna underminerar de hälso- och miljörisker förknippade med glyfosat. Turerna kring huruvida ämnet är farligt för människan och naturen riskerar således inte bara att påverka hur vår mat produceras, utan även att urholka tilliten till vetenskapen.
 

Några av EU:s medlemsstater som Frankrike, Österrike och Luxemburg har helt eller delvis begränsat användningen av glyfosat. Detta eftersom det är upp till den enskilda medlemsstaten att bestämma om användandet och försäljningen av medlet ska vara lagligt inom landets gränser. Det ger luft åt frågan om vikten av en samlad och enad union och kan få följder långt utanför jordbrukspolitiken.


På ytan kan den heta debatten om glyfosat tyckas handla om ett snart 50-årigt växtskyddsmedels vara eller inte vara, men innan debatten är slut kan den ha fått betydligt mer långtgående konsekvenser än så.


Samuel Bäckelin

Läs mer: 

Har någon sett Sveriges klimat- och miljöminister?

Efter minken – vilken är nästa näring som regeringen vill avveckla?