Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Förslaget om en flexibel beteslagstiftning är en märklig historia. Svenska mjölkbönder har uppmärksammats i medier och hos konsumenter för sin goda djurhållning jämfört med andra länder i Europa. Att släppa ut mjölkkor på sommarbete samlar stora skaror besökare på gårdarna. Det är väldig bra reklam för den svenska mjölken!
Nu har några stora gårdar drivit förslaget att slopa beteskravet för att få bättre konkurrens gentemot övriga Europa. Tror man! På 1980–talet fanns det många mjölkgårdar i Sverige, och vi var självförsörjande på mat. Då kom förslag om att gå med i EU, vilket LRF förordade, eftersom lantbruket skulle få bidrag, vilket man också har fått. Då skulle svenska lantbruk kunna sälja svenskproducerat till Europas länder. Trodde man! Men det blev andra länder som kunde sälja sina varor här och den svenska självförsörjningsgraden har sjunkit till cirka 50 procent. Successivt har antalet mjölkgårdar minskat.
Som LRF-medlem så har jag haft uppfattningen att denna förening är till för medlemmar på både små och stora gårdar. Med ett slopat beteskrav, så kommer de stora gårdarna att successivt byggas ut och därmed kunna leverera billigare mjölk. I slutändan kommer detta att påverka övriga, icke så stora, mjölkproducenters ekonomi.
Jag tycker att det här förslaget ska skrotas, ta istället vara på konsumenternas förtroende för god svensk djurhållning! Lägg mer arbete för att informera och göra reklam för det här fantastiska och näringsrika livsmedlet som kor producerar. Det kommer att ta minst 10-15 år till innan jordbruksmaskiner drivs med el i stor skala. Hur ser en kalkyl ut med kostnaden för drivmedel, stora maskiner och arbetstid för att leverera maten till korna, när de på egna ben kan hämta och nyttja maten på ett naturligt sätt? Kanske Astrid Lindgren, som Palle Borgström skrev om i sin krönika här i Land Lantbruk, skulle kunnat ha räknat ut det. Hon fick ju finansministern Gunnar Sträng (S) att inse, att inte ens han, kunde räkna rätt gällande kalkyler för ensamföretagande.
Astrid Lindgren skulle säkert även idag framhållit vikten för djurens rätt att komma ut på bete på sommaren. Hon fick också stopp på värphöns i burar, som var rent djurplågeri. Djurens välfärd är ett väldigt aktuellt ämne på alla plan!
Även om nybyggda stora lösdriftsstallar på bilder och filmer ser fina och välskötta ut, så går det inte att ha skraporna gåendes överallt hela tiden. Att få komma ut på vanligt gräsunderlag under en tid på sommaren är bäst för klövarna och kornas välmående.
Jag hoppas att LRF-medlemmar tar upp kampen för kornas bästa och inte låter ett fåtal större företag dirigera framtiden. Och vad händer i nästa steg när de stora gårdarna tycker att det är smidigare att föda upp kvigor i lösdrift i stallar utan beteskrav? Det finns väldigt många i Sveriges befolkning som har känsla för djur och bra djuromsorg. Det bästa för svenska kor är inte att leva livet inomhus i stallar hela sitt liv. Gå inte tillbaka till 1970-talet.
Barbro Winge
Åseda
Uppvuxen på ett familjejordbruk och har arbetat på mjölkgårdar under 40 år.