Det finns en möjlighet för branschorganisationer som LRF att aktivt bidra till att utveckla affärsmodeller och utformning av avtal för markägare. Det strategiska stödet behöver både markägare och en kraftigt växande energibransch. Det skriver Ulf Jobacker, projektledare inom energi.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på krönikan Risk för att solkraften kör över Sveriges bönder av lantbrukaren Peter Borring.
Peter Borring betraktade i en av sommarens krönikor i Land Lantbruk en utveckling som driver solenergin i samma riktning som vindkraften. Från ett komplement på gården till storskala med externa ägare och negativa effekter för bygden. En slutsats som han drar är att LRF borde bevaka solenergifrågan så att så inte samma utveckling sker med sol som med vind. Kanske det är just det som är problemet, att LRF bevakar energifrågorna?
Lantbrukare kan, som alla andra företagare, energieffektivisera med en potential på 10-15 procent på några år. En annan unik möjlighet för markägare är att kunna ställa om till förnybar energi på en mängd sätt och möjligheten att bli självförsörjande på energi - om man bestämmer sig för det. En del företagare ser potentiella marknadsfördelar för sin livsmedelsproduktion i en sådan utveckling. Andra tar fokus på att hitta nya intäkter. Oavsett vilka av dessa energivägar man väljer så bidrar ökad resurseffektivitet och förutsägbara energikostnader (och intäkter) till stabilare tillväxt och möjligheter till förbättrad lönsamhet. En sådan förflyttning – på gårdsnivå eller organisationsnivå - åstadkoms inte av att man bevakar frågan, utan att man ser den som strategisk och agerar i linje med det.
I ett annat nummer av Land Lantbruk uppmanade Svensk Solenergi oss att inte ställa etablering av solparker mot en stärkt svensk livsmedelsproduktion och efterfrågar en nationellt mer likvärdig handläggning av solparkerna. Om solenergi ska bidra aktivt till att trygga svensk livsmedelsproduktion så finns det mer att göra förutom att jämka policys och regeltolkningar.
Det finns en stor medvetenhet bland lantbrukarna om solparkernas etiska och äganderättsliga frågeställningar. Oavsett tillämpningar av policys och regelverk finns det en markägare som ska säga ja för att det ska bli av - det återstår att se hur många av dagens många solparksplaner som kommer att realiseras. Här finns en möjlighet för ovan nämnda organisationer att aktivt bidra till att utveckla affärsmodeller och utformning av avtal som exempelvis möjliggör att markägaren får andelar av produktionsvärdet och kan kombinera solskörd med andra grödor.
Det strategiska stödet behöver både markägare och en kraftigt växande energibransch.
Ulf Jobacker
LRF-medlem och projektledare inom energi
