Blodbrownie - en symbol för minskat matsvinn
På senare tid talas det allt mer om livsmedelssektorns restströmmar. Det här är en av de stora framtidsutmaningarna att lösa för hela livsmedelssektorn. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Har du ätit en blodbrownie någon gång? Inte? Den dukades upp under en provsmakning på Axfoundations försöksgård Torsåker tidigare i höst. Andra rätter som serverades var också tillagade på ingredienser som annars skulle ha kasserats, trots sin näringstäthet. Däribland grillspett gjort på åkerböna och värphöna samt soppa kokt på broccoliblad.
Det talas och forskas allt mer om livsmedelssektorns restströmmar. Det låter i mina öron helt logiskt använda det som anses vara avfall men som i ett annat ljus är en resurs. Det här är en av de stora framtidsutmaningarna och kan bara lösas om hela livsmedelssektorn samverkar. Axfoundations initiativ att erbjuda entreprenörer testkök innan produkter kan skalas upp och släppas på en kommersiell marknad är ett initiativ i rätt riktning. Men lantbrukarens och landsbygdens roll får inte tappas bort i jakten efter nya hippa företeelser.
Just restströmmar var temat på ett seminarium arrangerat av LRF Medias affärsnätverk Agfo. Där lyftes det att drygt hälften av de ätliga biprodukterna från gris och nöt samt att endast två procent av grisblodet från svenska slakterier blir till livsmedel i dag. Drav från ölproduktion, okara från havre, vetekli, sillrens och potatisprotein är andra svenska restströmmar lyftes som potentiella resurser. Det saknas dock till stor del siffror och ett annat problem är regelverk för vad som klassas som livsmedel, foder och avfall.
Nyligen arrangerade Agfo ett annat seminarium med fokus på att förändra matsystemet. Fyra olika visioner målades upp där en av dem kretsade kring prunkande städer, med odlingssystem i gamla cykelrum och ett mål med att var tredje tugga skulle vara producerad i staden. Bort från storskaligt industrilantbruk baserat på monokultur och ohållbar köttkonsumtion lyftes fram i en annan. I sammanhanget saknar jag ytterligare en vision om landsbygdens starkt ökade potential.
I tider av kris och krig bygger det ett stabilare samhälle med närproducerad mat och möjligheter till återflyttning från de allt mer trångbodda städerna. Ett storskaligt lantbruk är grunden och banar väg även för småskaliga och nischade producenter. Specialisering ger utrymme för mångfald. Vi kan odla gräs i hela vårt avlånga land som lämpar sig ypperligt för mjölk- och köttproduktion. Det är hippt även om det är en tradition!
Det är inget fel i att livsmedelsproduktionen ökar i framtida städer. Men en realistisk framtidvision är att landsbygden kommer att stå för majoriteten av livsmedelsproduktionen även i framtiden - inte minst ur ett beredskapsperspektiv.
Anna Nilsson