Avtal med rörlig avgift kopplat till ett index som inte avspeglar förhållanden som råder på ett arrendeställe kan slå extremt hårt för den lantbrukare som arrenderar sin mark. Det skriver Carl-Fredrik Svederberg, ordförande för Sveriges Jordbruksarrendatorer tillsammans med övriga styrelseledamöter.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vilken företagare vill driva en verksamhet som inte genererar lönsamhet? Vi på Sveriges Jordbruksarrendatorer har den senaste tiden sett i allt större utsträckning att det skrivs avtal med rörlig arrendeavgift i stället för fast. Det är en avtalsform vi som förening vänder oss starkt emot! Avtal med rörlig avgift kopplat till ett index som inte avspeglar förhållanden som råder på ett arrendeställe kan slå extremt hårt för den lantbrukare som arrenderar sin mark. Främst ser vi att ökningen av rörliga avgifter är kopplade till konsumentprisindex (KPI).
Utvecklingen av KPI har ingenting med jordbruksarrende att göra då det inte avspeglar rådande förhållanden på ett arrendeställe. Upplägget med rörlig arrendeavgift kompenserar för jordägarens eventuella ökade kostnader men arrendatorn får inget för sina. Vi ser avtal där man räknar upp arrendeavgiften med KPI men den går inte ned även om KPI sjunker. Prissättning av ett arrende ska alltid göras i förhållande till avkastningsförmågan på den mark eller de byggnader det gäller. Har arrendatorn en gång hamnat för högt så får denne leva med den höjning som skett. Även om det skulle göras en begäran om prövning i arrendenämnden är det inte självklart att oskäligt höga avgifter sänks.
Det står klart och tydligt i Jordabalken JB 9:9 att en arrendeavgift vid förlängning ska sättas utifrån avkastningsförmågan, avtalets innehåll samt övriga omständigheter. Om arrendeavgiften sätts för högt i förhållande till avkastningen kan det i värsta fall leda till konkurser eller arrendatorsbyten som i sin tur motverkar en effektiv jordbruksproduktion. Det är arrendeställets normala avkastningsförmåga och inte den faktiska som skall ligga till grund för avtalet.
Är det inte rimligt att jordägaren ska kunna begära ett arrendepris i förhållande till marknadsvärdet och nuläge? Absolut är det rimligt att se till marknadsvärdet när det gäller en försäljning av marken. Gäller det arrenderad mark är det ett mer komplicerat förhållande än så. En jordbruksarrendator kan inte betala mer för att bruka jordbruksmarken än den förväntade avkastningsförmågan.
Det är svårt att finna lämpliga index som avspeglar förhållanden på en arrendefastighet. Det mest vedertagna index som finns att tillgå är just konsumentprisindex men som saknar avspegling av villkor och förhållanden på arrendefastigheter. Det är möjligt att begränsa genomslaget av ett index genom att endast låta viss procentandel av utfallet påverka. Vid längre avtal än fem år kan en viss indexreglering tillämpas där till exempel stora investeringar görs under avtalstiden.
Men det står klart att om de svenska jordbruksarrendatorerna inte klarar av att göra vinst på sin verksamhet kommer det heller inte på sikt att finnas någon som arrenderar jordbruksmark. Kvar står vi då med obrukad mark och brist i den svenska produktionen.
I ett läge där den svenska livsmedelsproduktionen är viktigare än någonsin, är det av största vikt att det finns lönsamhet i att arrendera jordbruksmark. Enligt Jordbruksverkets statistik ökar andelen arrenderad åkermark årligen där cirka 45 procent av jordbruksmarken i landet var arrenderad år 2023. Var hamnar vi om lantbrukaren som arrenderar sin mark måste avveckla verksamheten på grund av för höga arrendeavgifter? Vi har alla ett ansvar att se till att det svenska lantbruket har en chans att leva vidare och försörja Sveriges befolkning.
Carl-Fredrik Svederberg, ordförande för Sveriges Jordbruksarrendatorer.
Lars Andersson, första vice ordförande.
Hans Samuelsson, andra vice ordförande.
Övriga styrelseledamöter i Sveriges Jordbruksarrendatorer
