Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det finns få mejerireklamer som utspelar sig inne i ladugårdar. Både Bregottfabriken och övriga Arlakor verkar hållas ständigt betandes under bar himmel. De svenska mejerierna har byggt sin image på betandet och dess positiva konsekvenser för såväl miljö som för kornas välbefinnande.
Detta betande debatteras nu i media, något som läsare av denna tidning knappast kan ha missat. Ett förslag i utredningen om stärkt konkurrenskraft från regeringen vill se en modernisering av beteskravet, vilket har upprört många känslor. Medan vissa ser det som en möjlighet för bönderna att öka sitt självbestämmande, anser andra att det finns en moralisk aspekt i att behålla beteslagen.
Ett återkommande argument är att en mer flexibel beteslag skulle kunna sänka produktionskostnader och samtidigt ge svenska lantbrukare möjlighet att söka betesstöd från EU. Detta är omöjligt idag på grund av våra inhemska regler.
Argument likt dessa har en viss ironisk underton. Lantbrukare efterfrågar ofta ett mer marknadsstyrt system, mindre beroende av ersättning. Trots detta ser man nu möjligheter i ännu en ersättning, medan frågan är om marknaden ens efterfrågar billigare mjölk.
Genom att under lång tid tagit del av marknadsföring baserat på på betande kor har denna tanke slagit rot i konsumenten. Att tro att slopandet av beteskravet inte skulle komma att påverka konsumtionsmönster är därför naivt. Reaktionerna efter debatten har inte låtit vänta på sig, bland annat har Stockholm Stads kommunborgarråd Åsa Lindhagen (MP) raskt meddelat att staden inte kommer köpa in mjölkprodukter från kor som inte tillåts beta.
Vi bör kunna konstatera att den känslostorm som beteskravet har väckt antyder att konsumenternas efterfrågan på mjölk från betande mjölkkor kommer att bestå. Detta ställer nya krav på såväl konsument som producent. Konsumenterna behöver i större utsträckning välja svenska mejeriprodukter för att signalera att man är beredd att betala för betet man har försvarat så starkt.
På samma gång behöver industrin svara upp och göra bruk av svenska mjölk i betydligt större utsträckning än i dagslaget.
Mejeriföretagen har målat in sig själva i ett hörn i denna fråga. Genom att basera sin marknadsföring på de positiva konsekvenserna med bete har man skapat en kundkrets som värdesätter just detta. Om konsumenter och producenter tillsammans kan svara upp mot debatten kan beteskravet stå stadigt samtidigt som svenska mjölkbönder gynnas. Annars förloras det till förmån för ett mer bidragsberoende system som dessutom missgynnar konsumenten.
Agera nu medan svensk mjölkproduktion är i rampljuset.
Ella Li Jennersjö