Kyrkan vill ha pengar direkt

Medborgarna i stan och på landet behandlas olika, påpekade han, och skrev bland annat:

"Uteblivna satsningar på infrastruktur, mobiltelefoni och skolor är annat som gör tillvaron svår."

Nu har Skaras biskop en möjlighet att mer konkret medverka till en bättre infrastruktur på landsbygden. Det kan ske genom att förmå stiftets egendomsförvaltning att sluta pungslå fattiga bredbandsföreningar.

Frågan var ämne för en debattartikel i förra veckans Land Lantbruk, av Per-Olof Olsson och Lennart Haglund i föreningen Nittorps Fiber. Kyrkan motarbetar bredbandsutbyggnaden på landet genom orimliga ekonomiska krav när kabel dras över kyrkans marker, hävdade de.

Inom kyrkan härskar Gud, medmänsklighet är en ledstjärna. I kyrkans egendomsförvaltning, som handhar de stora markegendomarna, råder snarare Mammon, eller åtminstone strikt affärsmässighet.

Denna affärsmässighet är grunden till att Skara stift har krävt upp till 15 kronor per löpmeter när bredbandsföreningar vill dra kabel på kyrkans mark.

Andra stora markägare tänker annorlunda. En sådan är bolaget Bergvik Skog, som numera inte tar betalt för intrånget av lokala bredbandsföreningar. Inom bolaget ser man bredbandsutbyggnaden som viktig för landsbygdens utveckling. Bolaget vill vara en god granne, förklarar fastighetschefen Mikael Perérs. Man baserar också sitt resonemang på certifieringen enligt FSC. Certifierade företag ska enligt FSC:s principer verka för utveckling av de lokalsamhällen där företaget är verksamt.

Bergvik skriver dock inte vanliga intrångsavtal med föreningarna. Intrånget är gratis, men skogsbolaget friskriver sig från skadeståndsersättningar om en kabel skulle skadas under skogsarbete. Överlåts däremot fiberföreningens nät till en kommersiell aktör blir det nya avtal, då begärs intrångsersättning.

Så resonerar inte kyrkan, den vill ha pengar direkt. Det är märkligt. För nog är kyrkan - om någon - beroende av de små samhällenas livskraft.