Kvalitet lönar sig inte när vinsten ligger i substitut

Lågprisvaruhus är ingen bristvara de poppar upp överallt i våra städer, och är inte det tillräckligt billigt där så hittar man säkert något på nätet. Produktens kvalitet och livslängd är ganska ointressant. Helt ärligt hur många gånger har du hört någon säga att kvalitet är mycket viktigt och att de gärna betalar lite mer för det?

När jag gick lantbruksskola på 80-talet fanns det fler kvalitetsklasser på tall och gran än vad vi har idag och alla regler för dessa skulle sitta i ryggmärgen. Jag gick apteringskurs där vi fick räkna på ekonomiskt utfall beroende på hur vi valde att aptera. Det pratades årsringsbredd, kvist, kvistars vinkel och dess diameter. Det var viktigt med kvalitet och det har jag fortsatt fått höra på olika kurser, skogsdagar och utbildningar har jag gått under årens lopp. Det har alltid sagts att kvalitet det lönar sig. När det kom nya trädslag, man vill plantera något udda, eller få fram ett specialsortiment så var svaret detsamma: har du bara kvalitet så finns det en marknad och det kommer det att betala sig.

Med åren har antalet kvalitetsklasser på både tall och gran krympt och i stället för att bara göra hygienartiklar, papper och kartong ska nu skogsråvaran ersätta det fossila både som produkt och energiråvara. Till produkter som textilier och de olika träbaserade skivmaterial på marknaden krävs heller ingen kvalitet. Pressade material är lättare och därmed billigare att transportera är solida trämöbler. Trä korslimmas för högre hållfasthet. Nämnda innovationer är den största anledningen till att vi får så bra betalt som vi får, så lönar sig verkligen kvalitén när vinsten ligger i att vara ett substitut?

Om det bara är volymer vi vill ha, och det kommer nog att behövas stora sådana, är det då någon mening med gallringar som kan ge ett lågt netto och skaderisker i ett förändrat klimat? Betalar det sig att stamkvista och behöver vi verkligen skjuta ner viltstammarna till ett minimum? Så länge tillväxten inte hämmas borde viltbetning och andra skador inte vara ett så stort problem om rådande efterfrågan fortsätter.

Såklart finns ett kundsegment som är beredda att betala men majoriteten vill ha något billigt, hållbarhet och kvalitet kommer långt ner på önskelistan. Det är en ekvation som inte går ihop när vi vill få en högre grad av självförsörjning och protektionism, alla vill ha bra betalt för det arbete de utför men ingen vill betala priset.

Haidi Andersson, skogsägare, Växjö