”Kritiken riktas åt fel håll”
Jag skrev i min senaste krönika om min oro kring naturrestaureringsplanen. Något som väckte Claes Jonssons intresse, men inte på det sätt som jag förväntat mig, skriver Palle Borgström.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget ”Använd Sveaskogs mark till naturrestaurering” av Claes Jonsson.
Låt mig vara tydlig. LRF har varit emot införandet av en naturrestaureringsförordning sedan idén kom upp på EU-nivå under 2022. LRF har varit tydliga med att vi inte ser det som en framkomlig väg att gå via lagboken för att uppnå biologisk mångfald som skapas lokalt. Det är en usel metod för att styra ytterst lokala biologiska processer.
Vi fick den svenska regeringen med oss, men lagen röstades ändå igenom via ett oenigt EU-parlament och ministerråd där till slut en udda röst från en österrikisk regeringsföreträdare, som gick emot sin egen regering, fick beslutet att gå igenom. Den regeringsföreträdaren åkte sedan hem till Wien och blev föremål för en juridisk process. Politik är inte alltid rimligt och rationellt, men det är den verkligheten som LRF och jag som dess ordförande har att hantera.
Jag vill tydligt avvisa några påståenden i Jonssons artikel:
Att skriva att LRF tycker att det är viktigare med betesmark än att lantbrukare har frihet att använda sin mark är lögn. LRF jobbar just nu med att ändra både grundlagen och ersättningsrätten för att säkra ägande- och brukanderätten. Det är få frågor som jag ägnat så mycket tid under mitt snart tioåriga ordförandeskap. Äganderättsfrågorna är grunden för de verksamheter vi bedriver.
Att skriva att LRF vill att Sverige ska vara bäst i klassen vad gäller naturrestaurering är också lögn. Däremot kan jag konstatera att ersättningar kring att restaurera betesmark är översökta och att intresset för att restaurera betesmark är större hos lantbrukare än statens vilja och förmåga att betala.
I Sverige har vi en nötköttsbrist som gör att butikshyllorna ekar tomma. LRF vill ha fler lantbrukare och fler betesdjur, och för det behövs bra villkor och enklare regler. Den här restaureringsplanen skapar det motsatta, därför kommer vi göra allt vi kan för att ändra den. LRFs linje kommer alltid vara att fler betesmarker skapas bäst av ett lönsamt jordbruk.
Ett sätt som staten kunde ta ett större ansvar för implementeringen vore att inför icke-försämringskravet på biogeografisk nivå, där större ansvar landar på staten (och då eventuellt hos Svea skog) än hos den enskilda markägaren. I den nuvarande planen väljer myndigheterna att implementera icke-försämringskravet på varje enskilt fall, vilket är förödande för äganderätten, särskilt när finansiering saknas. Att ändra icke-försämringskravet är något som LRF driver hårt i vårt påverkansarbete.
Palle Borgström,
Förbundsordförande LRF