Ukrainska soldater återvänder hem från kriget – ibland med fysiska skador som lett till funktionsnedsättningar. Många deltar i särskilt anpassade yrkesutbildningar och kan få stöd för att starta eget företag. En del väljer att satsa på jordbruk.
Mykola Salamacha ger ett lugnt och harmoniskt intryck. Han gillar inte att berätta alltför detaljerat om sina 18 månader vid fronten. Mellan raderna skymtar dock ett liv i utsatta positioner vid fronten. Han levde under denna tid, som han uttrycker det, granne med döden.
– När jag efter dessa 18 månader fick möjligheten att lämna aktiv tjänst tog jag den. Jag hade en stark känsla att om det fortsätter lite till så är det slut med mig, berättar han.
I höstas kom han hem till den lilla staden Borshchiv i sydvästra Ukraina, till sin fru Oxana och deras tioåriga dotter.
– Jag hade verkligen tur som kom hem fysiskt oskadd. Jag har många kolleger som nu lever med arm- eller benproteser efter amputationer, tillägger han.
Han kunde gå tillbaka till sitt tidigare jobb som maskinoperatör på en fabrik. Men han ville något annat.
– Efter hemkomsten hade jag denna överväldigande känsla att jag ville göra något nytt, lära mig nya saker. Livet är en kort och skör historia så det gäller att fylla det med något meningsfullt. Och jag vill komma närmare jorden, säger Mykola Salamacha.
Varken Mykola eller Oxana hade någon direkt erfarenhet av jordbruk men de ägde en åker på 1,36 hektar som legat träda i många år och som var tätt bevuxen med buskage och unga träd.
– Vi satte igång med att röja åkern med en motorsåg, berättar Oxana Salamacha.
– För Mykola var det bra – han tröttade ut sig under de långa och tunga arbetsdagarna och på så sätt lindrades hans psykiska krigstrauma.
Areal: 1,36 hektar åker.
Odling: Björnbär (1 000 plantor).
Maskinpark: En traktor 5504K DTZ, en kultivator tillverkad i Polen.
Utvecklingplaner: Utvidgning av björnbärsodlingen till 4 500 plantor, odling av jordgubbar i plasttunnlar.
Planen var att starta en odling av björnbär och senare även jordgubbar i plasttunnlar. Men först skulle de lära sig jordbruk.
– Vi gick båda en två månader lång kurs online som anordnades av rehabcentret Superhumans Center i Lviv, berättar Mykola Salamacha.
Superhumans Center bildades för två år sedan och blev snabbt världsledande på att rehabilitera soldater som fick ben eller armar amputerade och lära dem att fungera med proteser. I våras började centret ordna kurser i att starta eget för krigsveteraner.
– Vi valde jordbruk och så småningom specialisering bärodling. Vi lärde oss bland annat att starta och driva ett företag, marknadsföring och försäljning, att söka olika bidrag tillgängliga för krigsveteraner och mycket annat, berättar Oxana Salamacha.
I kursen ingick också praktiska studiebesök hos lantbrukare – i Mykolas och Oxanas fall var det hos bärodlare.
I våras blev det då dags att plantera björnbärsplantor.
– Vi satte 1 000 plantor. Det är tre sorter som heter Chachanska Bestrna, Natchez och Loch Tej. Buskarna har inga taggar och bären är stora och söta. Samtidigt grävde vi ner betongstolpar. När buskarna blir större kommer vi att anlägga ett stöd för buskarna, säger Mykola Salamacha.
Det visade sig snabbt att det inte var så lätt med skötseln av de unga plantorna.
– De blir lätt stressade, av för mycket vatten, av för lite vatten, av vårfrost. Rötter kan angripas av mullvader och andra djur. Rådjur, harar och vilda getter äter gärna plantorna, berättar han.
– När de blir stora blir de mer motståndskraftiga, men just nu är de som små barn.
Mykola Salamacha berättar om metoder att motverka följder av vårfrost som kan vara förödande för de unga plantorna.
– Man kan hälla vatten på dem, länge och mycket. Då bildas en tunn ishinna på bladen som skyddar dem mot kyla. Eller så kan halm läggas ut mellan plantorna och eldas. Det kan höja temperaturen vid marken med upp till två grader, berättar han.
– Vi har både halm och tillräckligt med vatten i beredskap men lyckligtvis har vi ännu inte behövt att använda oss av dessa metoder. En del plantor har visserligen förfrusit lite och tappat blad men deras rotsystem är friska så de kommer att återskapa sina blad, tillägger han.
Tack vare det idoga arbetet och omsorgen har plantorna klarat sig bra och redan nästa år kan det bli en liten skörd.
– Det kan bli ett par kilo per buske. Och så småningom 10-15 kilo, i bästa fall till och med 20 kilo per buske. Och plantorna kommer att fortsätta att ge skörd i upp till 20 år, säger han.
Det lär inte bli några problem med försäljning, tror makarna Salamacha.
– Det finns flera företag i regionen som köper upp bär och djupfryser dem eller tillverkar inläggningar eller juicekoncentrat, säger Mykola Salamacha.
Just nu betalar konsumenten omkring 150 hryvnia (35 kronor) per kilo björnbär. Livsmedelsföretagen betalar odlaren ungefär 70 hryvnia per kilo (16 kr) vid inköp av större mängder.
Mykola Salamacha påpekar att miljoner människor och många företag har flyttat från krigszonen i östra Ukraina till den betydligt tryggare västra delen av landet. Det har paradoxalt nog gett den västra delen av Ukraina ett ekonomiskt uppsving.
Makarna Salamacha planerar att så småningom utvidga odlingen till 4 500 buskar. Samtidigt vill de odla jordgubbar i plasttunnlar. Den första, på 30 gånger 10 meter, ska stå färdig redan i år. Målet är att ha fem-sex tunnlar.
De har redan fått ett särskilt veteranbidrag på 100 000 hryvnia (26 000 kronor) till detta ändamål. Och fler bidrag till veteraner finns att ansöka om.
De unga björnbärsplantorna behöver gödning och växtskydd.
– Vi använder oss i möjligaste mån av biologiska preparat, bland annat sådana som är baserade på alger. Blir det nödvändigt med kemiskt växtskydd så väljer vi de mest skonsamma medlen, påpekar Oxana Salamacha.
– Vi vill att vi själva, vår dotter och våra vänner ska kunna äta bären utan att tänka på att de kan få något toxiskt i sig.
Makarna Salamacha har borrat en egen brunn och skaffat sig tre vattenbehållare på sammanlagt 30 kubikmeter för att kunna bevattna. Och så småningom ska de anlägga ett droppbevattningssystem i björnbärsåkern.
Allt detta jordbruksarbete gör Oxana Salamacha på sin fritid – hon jobbar heltid inom länsadministrationen. Mykola Salamacha ägnar sig just nu på heltid åt odlingen.
– Jag blir strax tvungen att återgå till mitt gamla jobb under något år. Tills odlingen börjar ge lite inkomst, säger han.
– Företagets utveckling beror på om vi kan skaffa oss mera jord, säger han och pekar på flera jordlotter som gränsar till deras åker, täckta med busksnår och unga träd.
– Det är 5 hektar som vi pratar med kommunen om att arrendera. Det blir i så fall ett drygt jobb med att röja, men vi är vana vid det här laget, skrattar han.
Det blir då mer ansträngning för kroppen och mer lisa för sinnet och själen för honom. Och hoppet finns att nästa års första skörd kommer att ske i ett Ukraina där det råder fred och frid.
Superhumans Center utanför Lviv, i västra Ukraina, startades av en grupp entusiaster och specialister och blev på en kort tid världsledande inom rehabilitering av soldater med amputeringar och proteser. Centret har byggts upp och drivs enbart med hjälp av gåvor och bidrag från fonder, företag och individer i Ukraina och i utlandet.
I år började centret erbjuda olika yrkes- och businesskurser för krigsveteraner, bland annat inom olika näringar inom jordbruket.
