Kooperationen behöver återväxt

I år firar vi Kooperationens år. En internationell fest där vi hyllar det gemensamma företagandet. De kollektiva affärsverksamheterna som befinner sig någonstans i utrymmet mellan det privata och statliga. Mellan och lagom är bra epitet för kooperationen. Sticker inte ut eller bort. Far aldrig i väg åt något håll. Tryggt och stabilt.  Ett uttryck jag fastnat för är att i en kooperation är vinsten medel och inte mål. Till skillnad från i ett börsbolag finns ett långsiktigt vinstintresse som handlar om att ta och behålla plats på marknaden till så hög betalning till medlemmen som möjligt. Över tid och helst varje dag där det senare inte får ge vika för det första. Med vinst ska man gå även om ett år med röda siffror inte får dramatiska och omedelbara konsekvenser.

Som om det inte vore nog komplext ska vinstdelningen adderas till det. Ska den delas till den som varit medlem länge eller till den som varit aktiv i år? Insatsemissionen gynnar dem som varit med ett tag och efterlikviden dem som nystartar. När föreningen lägger tonvikten på de yngre skjutsas deras chanser att lyckas med sitt företagande på. När pengarna i stället hamnar på den äldre generationens konton ökar – chansen eller risken? – att de fortsätter ett år till. Det möts inte alltid med entusiasm av dem som står vid dörren och knackar på.

När jag hör chefer i börsbolagen brottas med sin vardag tänker jag: Ni har ingen susning om vad ledarskapsutmaningar egentligen är. Till skillnad från styrelseledamöter och chefer i de ekonomiska föreningarna är deras liv plättlätt. Det krävs så mycket mer av dig som har ett kooperativt uppdrag. Lägg dessutom federationerna i kortleken. De som är ledare i dem och sover gott varje natt utan något att grunna över – i dem har FN och Nato klockrena framtida generalsekreterare att rekrytera.

Det finns något som oroar mig med den svenska producentkooperationen. Återväxten. Vi är alldeles för gamla i den här branschen och vi sitter för länge på våra uppdrag. Omvalen klubbas alltför ofta och därtill förflyttar sig samma personer mellan föreningarna. Den här typen av uppdrag attraherar vid första given inte den som vill driva förändringar, den som vill glädjas åt snabba resultat eller den som är early-adopter och snabbt uppfattar trender.

Skulle någon sådan ändå visa intresse lägger vi på dem mentorprogram och andra våta filtar så att de blir som vi och i vår kontroll. Så kan vi fortsätta simma runt i samma ankdamm, heja på varandra och utropa: Prolongeras. Livrädda för att den fågel vi inte känner igen ska vara en svart svan.