Bengt-Olov Gunnarsson tog över rodret i den svenska bondekooperationens flaggskepp i maj 2012. Ett par dagar i veckan pendlar han nu från Klockrike på östgötaslätten till huvudkontoret i Stockholm, men säger att han också försöker hinna med att hämta barnbarnen på dagis. Jordbruket driver han ihop med sonen Albin som tagit över huvudansvaret och även själva gårdsbostaden. Men någon sentimental koppling till den familjegård där sonen nu huserar känner han inte.
– Generationsskiftet skedde smärtfritt, jag har sett mig som en länk mellan två generationer, säger han och kopplar loss en av bilens två barnstolar.
Bengt-Olov Gunnarsson är lågmäld och eftertänksam och som vice ordförande föredrog han att stå i bakgrunden. Nu är han den som ska synas utåt. Som högsta ansvarig för svenskt lantbruks viktigaste företag är han kritisk till den politik som styr villkoren.
– Jag har en enorm tilltro till svenskt lantbruk, vi har bra förutsättningar och jag begriper inte varför vi inte kan ha full konkurrenskraft mot Danmark och övriga Nordeuropa.
Vilken är din förklaring till att det är så?
– I Danmark är lantbruket centralt, här blir vi alltid placerade i ytterkanten oavsett hur duktiga vi är. Det påverkar attraktionskraften.
undefined