Den svenska officiella linjen inom EUs jordbrukspolitik har länge varit att det enda som räknas är en minskad budget. Om den inställningen kvarstår lär de kommande åren att bli en hård prövning, det skriver Gustaf Svenungsson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Den svenska officiella linjen inom EUs jordbrukspolitik har länge varit att det enda som räknas är en minskad budget. Om den inställningen kvarstår lär de kommande åren att bli en hård prövning.
"In Sweden, we have a system" - i Sverige har vi ett system.
De flesta av oss svenskar som jobbat i en EU-institution har nog använt den frasen ett antal gånger, för att förklara hur vi särskiljer oss från andra länder i EU. Hur vi redan har löst de problem som andra står inför och därför helst skjuter ned alla politiska förslag som kan rubba våra system. Problemet är att inga andra i unionen verkar bry sig om det.
De senaste åren har inneburit ett EU-politiskt uppvaknande för Sverige. Många av de omdiskuterade förslag som lagts kunde dock sett annorlunda ut om svenska företrädare argumenterat skickligare än att enbart hävda nationell kompetens när det läggs förslag de inte vill ha. När politiker och företrädare inte visar kompromissvilja eller förståelse för hur EU fungerar är det dock svårt att komma överens med andra.
Den strategiska dialogen, den grupp som EU-kommissionen har pekat ut för att diskutera lantbrukets framtid, lämnade nyligen sin slutrapport. Det är en ambitiös målbild som lantbruksföreträdare, miljöorganisationer, forskare och konsumentföreningar har enats om. EUs lantbruk ska inom 10–15 år verka inom planetens gränser och samtidigt stärka lönsamheten och konkurrenskraften.
För att nå målet föreslås en utfasning av det hektarbaserade gårdsstödet till förmån för stöd till mindre gynnade lantbruk, högre djurvälfärd, gemensamma hållbarhetsindikatorer, fler miljö- och klimatersättningar och två nya fonder för att finansiera allt.
Svenska företrädare behöver nu snabbt forma allianser, knyta kontakter med EU-kommissionen och positionera sig i de olika politiska grupperna, och påverka förslagen redan nu är EU-kommissionen skriver dem. En lärdom från mina år i Europaparlament är att det är lättare att driva något offensivt och säga ja, än att behöva vara defensiv och bara säga nej i förhandlingar.
Förhoppningsvis leder det politiska uppvaknandet till att svenska politiker inte fastnar i positionen att minskad budget är överordnat allt, samtidigt som näringens företrädare visar kompromissvilja.
Om så inte blir fallet finns det ingen som har rätt att om fem år, när politiken är beslutad, att gnälla över att det inte blev ett jättebra utfall för det svenska lantbruket.
Gustaf Svenungsson
Tidigare sakkunnig i Europaparlamentet
