Miljömålet ”ett rikt odlingslandskap” kommer inte nås till år 2020. Tvärtom går utvecklingen ofta åt fel håll. I Västra Götalands län försöker man vända trenden och visa på möjligheter med köttproduktion på naturbete.
Förra hösten hölls fyra inspirationsträffar och i höst har länsstyrelsen bjudit in till ett par företagscirklar.
– Det vi försöker påvisa är att det går att hålla djur på naturbete och samtidigt få en lönsam produktion med hjälp av smarta långsiktiga lösningar och med de miljöersättningar som finns, säger Christer Ivarsson, rådgivare på Länsstyrelsen som tillsammans med SLU driver projektet ”Nötköttsproduktion med fokus på naturbete och biologisk mångfald”.
Målet är att öka antalet välskötta ängs- och naturbetesmarker från 60 000 till 70 000 hektar – något som skulle kräva fler djur att de betesdjuren som redan finns oftare betar på naturbete istället för på åkerbete eller står på stall.
– Vi bedömer att vi behöver ha mer hävdade ängar och naturbetesmarker, annars är det många natur- och kulturvärden som försvinner, säger Christer Ivarsson.
En liknande bedömning gäller även för övriga landet. Det nationella miljömålet ”ett rikt odlingslandskap” kommer inte att nås konstaterar Naturvårdsverket och en genomgång av hur man ser på situationen i de olika länen ger en dyster bild.
• ”Idag växer betesmarker igen”, konstaterar Länsstyrelsen i Blekinge.
• ”Positiva insatser görs men utvecklingen är negativ”, skriver man i Dalarna.
• ”Det största hotet mot öppna odlingslandskap är det minskande antalet produktionsdjur och lantbruksföretag”, skriver man i Gävleborg.
Men det handlar inte enbart om färre djur - det är även så att djuren koncentreras till färre gårdar. Många djur i vissa områden alltså, och nästan inga i andra. Lantbrukets strukturutveckling påverkar, menar man från flera håll.
• ”Färre, större och mer specialiserade gårdar leder till att landskapet blir mindre variationsrikt och det blir svårare för hotade arter att finna lämpliga miljöer inom spridningsavstånd”, konstaterar Västra Götalands län.
Samma gäller även längst uppe i norra Sverige där betesmarkerna minskat starkt.
• ”Utvecklingen går i motsatt riktning jämfört med de uppsatta miljömålen i odlingslandskapet. Lantbrukarna blir äldre och få tar över gårdarna. Kvarvarande gårdar rationaliseras och blir större. Vi får allt färre mjölkdjur”, skriver länsstyrelsen i Norrbotten.
Från naturvårdens sida talas om stora värden som riskerar att försvinna med mindre naturbeten. Och även allmänheten är bekymrad. En undersökning från SLU som publicerades i våras visar att två av tre tycker det är mycket viktigt att bevara naturbetesmarkerna och en stor grupp säger sig vara beredd att betala mer för kött från djur som betat två säsonger.
– Stöd, bättre betalt för naturbeteskött, plus lite extra för ekologiskt samt genomtänkta smarta lösningar och samarbeten kan ge en bättre lönsamhet, säger Christer Ivarsson.
Länsstyrelsen i Västra Götaland erbjuder nu gårdsanpassade bidragskalkyler och rådgivning där en biolog och en husdjursrådgivare tillsammans tittar på förutsättningarna på den aktuella gården för att stärka intresset.
En sak tycks de flesta vara överens om - ska naturbetesmarkerna öka behöver beteshävden vara lönsam och då är stöden avgörande.
– Vi menar att den kan vara det, säger Christer Ivarsson, många nötkreatur som i dag går på åkerbeten skulle kunna gå på naturbetesmarker istället med bibehållen eller ökad lönsamhet.
