Evigt lottlös om du missar tidsfristen
Din grundlagsskyddade rätt till ersättning lämnas åt myndigheternas goda vilja om tidsfristen går ut, skriver Magnus Norberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Du kanske har hört talas om preskription? Det betyder att rätten att kräva ut sin fordran förloras efter en viss tid. Standardtiden för fordringar är tio år men den tiden förlängs varje gång man påminner om kravet. För skatt är preskriptionstiden fem år men Skatteverket kan också begära att en domstol förlänger tiden.
Om staten har inskränkt brukandet av mark gäller dock helt andra regler. Då måste den enskilde stämma staten i domstol senast ett år från det att beslutet vann laga kraft om man inte har kommit överens om ersättning. Tiden kan inte förlängas. Ett år är inte någon lång tid. Jag har varit med om många ärenden där Skogsstyrelsen skickar ut ersättningsförslag bara dagar innan fristen löper ut. I vissa fall har inget förslag hunnit komma inom ett år men myndigheten har i så fall påmint om att fastighetsägaren behöver gå till domstol.
Tänk om något händer när ettårsfristen håller på att löpa ut? Du blir sjuk, brevet med överenskommelsen kommer inte fram eller i värsta fall hinner du dö och dina arvingar känner inte till att något måste göras inom kort. Om den situationen uppstår kan man bara hoppas att den myndighet man har att göra med har omdöme och samvete nog att inte strikt hålla fast vid ettårsfristen.
Din grundlagsskyddade rätt till ersättning lämnas åt myndigheternas goda vilja. Du kan antingen bli helt utan ersättning eller bli utelåst från att få varje slags argument till högre ersättning prövad av domstol. Skattning av skogsvolymer och lågt räknade värderingar har i många fall som jag arbetat med varit värda mångmiljonbelopp som kan stanna i statens kassakista om tidsfristen missas.
Att enskilda som kan bli sjuka, dö eller helt enkelt missa tidsfristen har ett år på sig att stämma staten när de fråntagits sin egendom samtidigt som staten har minst fem år på sig att kräva in sina skatter är minst sagt skevt.
Jag förstår att man inte vill att ersättningsanspråk ska förbli oreglerade under lång tid men att loppet kan vara kört efter ett år är helt orimligt. En enkel medelväg vore att räntan på ersättningen pausas om man inte har gått till domstol inom ett år och sedan fortsätter om talan väcks. Då kostar den extra tiden inget för staten och enskilda riskerar inte att förlora allt han eller hon äger och har. Det vore väl en lagändring att börja arbeta på redan nu så att en samvetsgrann regering efter nästa val kan se till att staten alltid gör rätt för sig.
Magnus Norberg,
Jurist, Terravia