Att utsläppen just nu är större i andra delar av världen fritar oss inte från vårt ansvar att göra allt vad vi kan för att vända utvecklingen, inklusive vårt jordbruk. Det skriver tre forskare vid Steinerhögskolans Biodynamiska Forskningsinstitut, SBFI.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på repliken Ert kretslopp är en ren kontorsprodukt av Pelle Philip, Vaggeryd.
Först vill vi framhålla att vår debattartikel baseras på en treårig vetenskaplig studie av 30 verkliga gårdar. Det är ingen skrivbordsprodukt. Vi rekommenderar att läsa rapporten, "Framtidssäkrat jordbruk" (den finns att läsa här). Samtliga gårdar är här noga beskrivna. Här visas hur det i praktiken är möjligt att driva ett jordbruk som leder till en lägre klimatbelastning. Dels genom hög självförsörjning, dels genom flerårig, djuprotad baljväxtbaserad vallodling i växtföljd som bygger upp den organiska substansen i marken. Detta leder samtidigt till biologisk kvävefixering och vi slipper fossilkrävande mineralgödselkväve.
I genomsnitt är den beräknade klimatbelastningen 75 procent lägre på exempelgårdarna. Några av exempelgårdarna visar till och med hur jordbruket kan bli en kolsänka. Kolbindningen i marken är därmed större än beräknade emissioner av växthusgaser från mark, växtodling, djurhållning och importerade resurser. Utifrån verkligheten på dessa gårdar prövar vi olika scenarier. Genomför vi en kostomläggning anpassad till gårdarnas produktion, med mindre av framför allt vitt kött och mer vegetabilier, så skulle vi kunna minska klimatbelastningen från vår matkonsumtion med 90 procent och samtidigt göra oss nästan självförsörjande på livsmedel.
Vi visar hur en sådan omställning är möjlig också ekonomiskt för den enskilda konsumenten, utan fördyrande matkostnader. Genom våra förslag till ekonomiska styrmedel är omställningen möjlig inom rådande marknadsekonomi. Den minskning vi här visar som möjlig inom jordbruket är nödvändig inom alla led inom livsmedelsområdet – precis som i samtliga övriga sektorer inom vårt samhälle både här och i övriga världen – för att förhindra fortsatt global uppvärmning, som kan få katastrofala följder.
Att utsläppen just nu är större i andra delar av världen fritar oss inte från vårt ansvar att göra allt vad vi kan för att vända utvecklingen, inklusive vårt jordbruk och vår matkonsumtion med dess olika led från jord till bord. Här pågår ansträngningar oberoende om man kallar sin odling ekologisk eller konventionell. Kriteriet för det vi kallar ekologiskt kretsloppsjordbruk är att gårdarna till allra största delen är självförsörjande med foder och gödsel inom den enskilda gården, eller i samverkan med utbyte mellan gårdar lokalt och/eller regionalt.
I vår definition på en ERA-gård (Ecological Recycling Agriculture) är att gårdarna ska ha minst 85 procent självförsörjningsgrad. Till detta kommer att gårdarna har en välbalanserad växtföljd med flerårig vallodling på all odlingsmark som binder både kol och kväve och därmed bygger upp organisk substans i såväl matjord som alv. Det är bara i den gröna växten vi genom fotosyntesen åter kan binda tillbaka kolet i kretsloppet.
Jordbruket har här en nyckelroll.
Artur Granstedt, agronomi doktor i växtnäring och ekologiskt lantbruk.
Olof Thomsson, agronomi doktor i miljösystemanalys.
Lars Jonasson, agronomi doktor i lantbruksekonomi.
Steinerhögskolans Biodynamiska Forskningsinstitut, SBFI.
