”Mitt i mörkret diskuteras det bland svenska grisföretagare med stor framtidstro”

Nysnön ligger som ett tunt lager på marken och det biter lätt i kinderna när Johan Eriksson tar emot och visar runt i maskinhallen där hemma. Gården ligger inte i den avspärrade zonen, men på grund av det rådande smittoläget är det bara nödvändiga personer som får vistas i djurstallarna. Men biosäkerheten på svenska grisgårdar har varit en viktig fråga långt innan höstens utbrott av afrikanska svinpesten skedde i trakterna kring Fagersta.

– Men där har vi fortfarande en resa att göra. Byxorna hänger i knävecket än, säger Johan Eriksson.

Han minns väl när han fick nyheten om smittoutbrottet. Den 6 september satt han i uterummet där hemma i ett styrelsemöte med Sveriges grisföretagare när han plötsligt kallades till ett möte på Jordbruksverket senare den eftermiddagen.

– Alla visste ju att det fanns grisar på provtagning, så det gick att förstå på ett ungefär vad som skulle komma och det var förstås inte någon skojig känsla. Det här blir stökigt tänkte jag och det var förstås en stor oro som spred sig i kroppen, säger Johan Eriksson.

Efter nio år i styrelsen valdes han i våras till ordförande för Sveriges grisföretagare. Det blev starten på en intensiv tid. Som representant för grisbranschen ser han det som sin uppgift att ställa upp och svara på frågor från medier och intresserad allmänhet.

Och reaktionerna från tidningar, radio och tv har inte låtit vänta på sig. De första dagarna efter att afrikansk svinpest konstaterades ringde telefonen oavbrutet.

– Det small till kan man säga och alla ville ha det senaste. Vid ett tillfälle ringde två personer från Dagens Nyheter samtidigt. Jag kopplade ihop dem och det visade sig att de bara satt några skrivbord ifrån varandra på redaktionen, säger Johan Eriksson och skrattar.

Att journalister velat komma så nära känslorna som möjligt i en kris anser han helt naturligt.

– Men i många fall blev jag så långt man kunde nå. Vi som har jobbat med afrikansk svinpest och haft det på bordet vet vad det handlar om och vilka konsekvenserna riskerar bli, säger Johan Eriksson och påtalar att det av förståeliga skäl tycks ha varit en aha-upplevelse för resten av samhället.

Tillsammans med representanter för branschen har han under november varit ute bland medlemmar, branschorganisationer och myndigheter för att prata om frågor som är viktiga för grisföretagarna och dämpa den oro som fortfarande råder på flera håll.

– Vi insåg att det började låta lite väl spänt och stressat bland vissa branschaktörer. Det var mycket gissningar kring vad som skulle hända om det dök upp fall i andra regioner, om köttet skulle falla i värde etcetera. Vi behövde helt enkelt få möjlighet att träffas fysiskt efter den här jobbiga hösten, säger Johan Eriksson.

Tillsammans med Jordbruksverket gjordes en turnéplan för att kunna berätta om regelverket för EU-förordningen som styr transportregleringar i en restriktionszon. Djurhälsoorganisationer och veterinärer var också med och informerade om ASF-modulen och det smittskyddsprogram som finns. 

Hur pass förberedd anser du att branschen varit inför ett utbrott av afrikansk svinpest?

– Myndigheterna har jobbat med frågan i flera år och Karl Ståhl vid SVA har forskat kring och följt viruset sedan fjorton-femton år tillbaka. Vi har varit oroliga sedan afrikansk svinpest introducerades i Europa och jobbat förebyggande sedan 2015, men märker ju att det är under galgen som mycket händer, säger Johan Eriksson.

I och med utbrottet upplever han att det uppstått en möjlighet att skapa ett bättre skydd för framförallt möjligheten att transportera djur och därmed slippa särhålla och värmebehandla köttet genom hela värdekedjan.

Några som spelat en nyckelroll efter utbrottet är jägarkåren, vars insats Johan Eriksson hyllar.

– Jägarna har varit till enormt stor hjälp som snabbt kunde gå in och söka av. Även om det tagit tid att få alla fläckar vita på kartan är det ett otroligt viktigt jobb som gjorts och då gällde det från vår sida att visa uppskattning.

Vegetationen i smittozonen beskrivs som ogenomtränglig på sina håll.

– De som gick där i värmen med sin lokalkännedom ska ha all kredd. Myndigheterna har också konstaterat att det är svårt att söka av manuellt och att det finns utmaningar även med drönarteknik. 

2023 går sannolikt till historien som ett av de tuffaste åren på länge för svenska lantbrukare. Dyra insatsvaror, en osäker omvärld, höga räntor och sedan torka följt av stora översvämningar har lett till dålig skörd och inkomstbortfall på många håll.

Hur upplever du det här året som gått?

– Eftersom vi har växtodling också har det varit ett onödigt spännande år för att ha uppdraget som ordförande samtidigt. Det har varit svårt att få tiden att räcka till, säger Johan Eriksson. 

Han trodde först att höstbruket skulle bli ganska lätt då det inte fanns mycket att ta hand om, i och med vårens torka. Men den blöta perioden som följde gjorde att skörden drog ut på tiden och den extra arbetskraft som tagits in som förstärkning i augusti och september hade i princip redan hunnit åka tillbaka till Australien innan det gick att börja.

När utbrottet av afrikansk svinpest kom i september checkades den sista av de potentiella faror av som många av Sveriges grisbönder haft ögonen på sedan ett antal år tillbaka.

– Krig och en otrolig prispåverkan på grund av det, missväxt och afrikansk svinpest. Alla stora hot vi såg då har inträffat nu. Men det är viktigt att strukturera och lösa en sak i taget. Mitt i mörkret så diskuteras det bland svenska grisföretagare med stor framtidstro och det är den lösningsorienterande andan som gör det så roligt att representera den här näringen, säger Johan Eriksson.