Jämställdhet rustar oss mot nya kriser
Jag har upplevt en stark medvind i jämställdhetsarbetet de senaste åren, trots eller kanske tack vare ett dåligt utgångsläge, skriver Kerstin Dafnäs.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
2025 ligger bakom oss, ett nytt år har tagit vid där fortfarande allt är möjligt. För alla som följer jämställdhetsarbetet inom skogssektorn så har det varit extra intressant att under det gångna året följa nyheterna från skogssektorns jämställdhetsråd, som initierades 2022. I år har en första utvärdering av indikatorer för en jämställd skogssektor levererats och en nyligen publicerad forskningsöversikt från SLU: "Genus och skogsägande – kunskap för vägar mot ett jämställt skogsägarskap".
Skogssektorns jämställdhetsråd, som samlar drygt trettio av sektorns aktörer, ger strukturen som saknades för att genomföra den tidigare jämställdhetsstrategin för skogsbruket från 2011. Efter att jämställdhetsrådets arbetsgrupper formulerat problembeskrivning, mål och indikatorer har medlemmarna fortsatt med genomförandet. Redan i början av januari förra året gav LRF:s jämställdhetsakademi ut en ny rapport "Gröna glastak & stövlar som skaver – Vad vi vet och vart vi ska för jämställda gröna näringar”, som fick välförtjänt uppmärksamhet.
Rapporten identifierar nio jämställdhetsutmaningar och fördjupar sig i tre av dem: ägande, finansiering och rådgivning. Här tar Jämställdhetsakademin ett stort kliv framåt i samverkan med rådgivare och låneinstitut, med en skarpare analys och med fler konkreta lösningsförslag. Inte bara för sektorn och bankerna, utan även i frågor som kräver politisk aktion. Konkreta stöd och verktyg för att reflektera över agerandet i den egna organisationen och driva förändring finns i ”Verktygslåda för jämställda gröna näringar”. Målet är samma villkor för kvinnor och män när de söker finansiering för investeringar, samt rådgivning och stöd som är lika för alla.
Jag tror att strukturen som skogssektorns jämställdhetsråd tillhandahåller och verktygen som LRFs jämställdhetsakademi lanserat kommer att vara än viktigare de närmaste fem åren. Jag har upplevt en stark medvind i jämställdhetsarbetet de senaste åren, trots eller kanske tack vare ett dåligt utgångsläge. Jämställdhet har gått från att vara en “rödstrumpefråga” till att bli en angelägenhet för hela sektorn. Om jag försöker blicka framåt i tiden tror jag att det kommer att blåsa mer motvind utifrån, på grund av en global motreaktion och främmande staters påverkan. Att sektorn då har ett robust ramverk att arbeta i kommer underlätta för att hålla fokus.