Rättigheter är inte enbart samernas sak
Våra beslutsfattare kan inte gömma sig bakom ursäkten att vara rädda för att bli beskyllda för diskriminering. Låt domstolarna fatta dessa beslut. Det skriver Anna Nilsson.
Våra beslutsfattare kan inte gömma sig bakom ursäkten att vara rädda för att bli beskyllda för diskriminering. Låt domstolarna fatta dessa beslut. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Jakt- och äganderätt är tätt sammankopplade. Grundlagsskyddade rättigheter för markägare att reglera vilttrycket på sin skogsfastighet. Nu har fem samebyar stämt staten och vill ha ensamrätt på jakt och fiske på ett stort område statligt ägd mark i Norrbotten och Västerbotten. Justitiekanslern Thomas Bull företräder staten och har beslutat att inte pröva hela lagstiftningen i de pågående rättegångarna. Han hänvisar till fallet med Girjas sameby. Det blir då blir en fråga om urminnes hävd. I stället för att pröva hela lagstiftningen i domstol väljer justitiekanslern därmed att godkänna att enbart delar av lagstiftningen prövas.
Juridiskt ombud för de nästan 5000 privata skogsägare som genom sina allmänningsskogar (på ungefär 100 000 hektar) är grannar till den statliga marken, är advokaten och fastighetsspecialisten Nils Larsson. Hans bedömning är att detta innebär myndighetsutövning och därmed är ett brott mot grundlagen. "Resultatet blir att domstolens dom inte grundas på gällande lagar och att vi får ett rättsfall som inte överensstämmer med gällande lagar", skriver han i en anmälan till Justitieombudsmannen (JO), som ska granska att våra myndigheter själva följer lagar och regler. För det är ju riksdagen som ska ändra på lagar, inte justitiekanslern. Enligt uppgift till Land Skogsbruk så har JO dock kommit fram till att de inte har laglig rätt att granska detta. Regeringen kan och bör nu ge tydliga direktiv till justitiekanslern att detta agerande strider mot grundlagen.
I rennäringslagen finns ett förbud mot att samebyar ska kunna upplåta exempelvis jakt och fiske. Det är därför centralt att en domstol får ta ställning i den frågan. Detta kan helt utarma äganderätten. Om det börjar med att en grupp samer får omfattande jakt- och fiskerätter på den statligt ägda marken, vad innebär det för resten av marken i norr? Hur ska det gå att bedriva skogsbruk om man som markägare inte får hela ansvaret för fastigheten. Hanne Kjöller lyfte problematiken i texten "Han ger bort Sverige till samebyarna" i Svenska Dagbladet den 13 september. Hon hänvisar till en tidigare justitiekansler som låtit göra en historisk utredning om hur marken i norr användes innan nationalstatens bildades. Den visar att uppdelningen mellan etniska samer, icke-samer, jordbrukare och nybyggare är en "hyfsat modern konstruktion." I verkligheten var gränserna mer flytande än så.
I november förra året la regeringen ner Renmarkskommittén efter omfattande kritik. Det är dags att gå till botten med vad rennäringslagen innefattar. Våra beslutsfattare kan inte gömma sig bakom ursäkten att vara rädda för att bli beskyllda för diskriminering. Låt domstolarna fatta dessa beslut.