"Jag JO-anmäler länsstyrelsen Skåne"

Jag följer som riksdagsledamot med intresse jordbrukets frågor. Via sociala medier har jag följt lantbrukaren Per-Ola Olsson i Simrishamn, som redovisat sin konflikt med länsstyrelsen i Skåne vad gäller djuromsorgen om hans nötkreatur.

Länsveterinären har i slutet av förra året med stöd av djurskyddsinspektörernas bedömning beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur. Till grund för att sådant omvälvande ingripande ska det enligt djurskyddslagen vara tydligt visat att det är nödvändigt från djurskyddssynpunkt att djuren omhändertas.

Per-Ola Olsson har samma dag som djuren skulle omhändertas - den 2 januari - haft två erfarna djuromsorgsbedömare ute, varav en veterinär. De bedömer till skillnad från länsstyrelsen att djuren är vid gott hull.

Per-Ola Olsson vädjar till länsstyrelsen att den ska ge andra inspektörer ansvaret för ärendet, eftersom det finns ett ömsesidigt misstroende mellan honom och de inspektörer som varit handläggare så länge, vilket även EU-regler öppnar för som rimligt. Så har dock inte skett.

Jag vill att JO granskar det nu aktuella omhändertagandet och det faktum att länsstyrelsen inte agerat för att tillmötesgå vädjan om nya inspektörer.

Jag vill också att JO övergripande granskar länsstyrelsen i Skånes arbete med att tillämpa djurskyddslagen. Självfallet går djurens bästa i första hand och myndigheterna ska ha en stark ställning i sin tillsyn över detta. Myndigheten och dess tjänstemän måste dock i kraft av sin starka ställning använda sina maktinstrument med gott omdöme, och det kan finnas risk för att enskilda tjänstemän för den goda sakens skull agerar oproportionerligt kraftfullt och även överreagerar mot djurägare som är "uppstudsiga".

Länsstyrelsen i Skåne omges av viss ryktesspridning i denna riktning, och det kan vara bra att JO tar länsstyrelsen i Skåne som exempel för att utröna om den kritik som finns över landet mot att myndigheterna ibland agerar alltför kraftfullt i dessa frågor äger berättigande eller ej.

Jag är medveten om att detta handlar om svåra och viktiga frågor där djurens bästa går i första rummet och där myndigheterna och deras tjänsteman i allt väsentligt gör ett gott arbete. Även djurägarna har dock rätt att behandlas korrekt, de är i underläge och det finns en risk för att de ibland kan hanteras alltför hårt. Tjänstemän ska agera objektivt och efter lagen.

Konsekvenserna av ett omhändertagande är dramatiska för djurägaren, inte minst ekonomiskt men även socialt.

Det ska väldigt mycket till för att rättsinstanserna ska gå emot länsstyrelserna när de vill tvångsomhänderta djur och djurbesättningar för att djuren far illa. Det bör övervägas om inte djurägarens ställning behöver stärkas av rättssäkerhetsskäl.

undefined

undefined