Bara några dagar efter att de släppte ut fåren drabbades Einar de Wit och hans fru Marie av ett stort vargangrepp. I Lantbrukspodden resonerar han kring i vilken mån fårnäring och varg kan samexistera.
Innan vargetableringen var gården uppe i 350 tackar men efter vargangreppet förra våren valde Einar de Wit och hans fru att skala ned produktion till cirka 300 djur. Den beteshage där angreppet skedde låg längst från gårdscentrum och används inte längre.
– Ibland hör man "ja, ja – det är ju bara en halv promille av fåren som tas av varg", men då glömmer de alla djurhållare runt omkring som också drabbas. En del kanske drar ned på besättningen precis som vi gjorde medan mindre besättningar kanske läggs ned eftersom det inte är kul längre. Sedan har vi den statistik vi inte känner till, nämligen de fårbesättningar som aldrig startas, säger Einar de Wit.
Han sitter i Svenska Fåravelsförbundets styrelse som för några år sedan gjorde en enkät för att bland annat ta reda på varför fårhållare slutar. På första plats kom hög ålder och på andra plats oron för rovdjursangrepp.
– Vargen är en viktig orsak till att vi i dag ser en trend med mindre antal får i Sverige. Nu när medvetandet om vikten av inhemsk livsmedelsproduktion har ökat är det tragiskt att det finns en såpass tydlig negativ påverkan, säger Einar de Wit.
Utbredningen av varg i södra Sverige har som väntat resulterat i ett ökat antal skadade tamdjur. Samtidigt fortsätter angreppen i de trakter längre norrut som haft varg sedan tidigare.
Einar de Wit menar att allt fler djurägare som drabbas är öppna med vad de råkat ur för, till exempel genom att ställa upp i media eller skriva på sina sociala media-konton. Tidigare försökte han själv ta diskussionen med rovdjursvärnare på olika forum, något han slutat med.
– Det är så mycket lögner och felaktigheter som sprids. Att debattera varg på sociala medier är som att ramla ned i ett kaninhål. Det blir en häxbrygd som är omöjlig att moderera, säger Einar de Wit.
