Nu är de italienska flygplanen hemma i Italien, men med stor sannolikhet kommer de igen. Det är andra tillfället under 2000-talet som de gula italienska Bombardierplanen förstärker brandsläckningsinsatser i Sverige. Förra gången var vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014.
Brandflygplanen landade i Örebro söndagen den 10 juni och har nu bekämpat flera skogsbränder. Under veckan fick svenska myndigheter testa sin förmåga att agera i ett tättbebyggt område när skogsområdet i Nacka vattenbombades den 15 juni.
– Sverige har via EU:s civilskyddsmekanism många gånger gett hjälp till andra länder, nu fick vi vara med och uppleva att vi kan bli starkare genom att också ta emot hjälp, säger Cecilia Uneram, teamleader för staben på Örebro flygplats, planens hemmabas under de kritiska dagarna.
Flygplanen och besättningen, som består av 14 personer från Italien, är en del av ett EU-samarbete för beredskap att hantera allvarliga olyckor eller kriser. Planen skopar upp 6200 liter vatten åt gången, vilket är mångdubbelt mer än vad Försvarsmaktens helikoptrar klarar.
LÄS MER: Italienska brandflyg kallas till Umeå
LÄS MER: Knut Persson: ”Sverige saknar det bästa verktyget mot skogsbränder”
Insatsen hyllades av många och efteråt har det diskuterats flitigt om det inte är dags för Sverige att investera i en egen resurs.
– Den diskussionen har utretts och man kom fram till att det i nuläget inte är en kostnadseffektiv lösning. Vilket blir rätt uppenbart efter den här veckan, det behövs åtta piloter för att drifta en dag med två plan, säger Cecilia Uneram.
I dag finns ingen möjlighet att köpa in just de här planen då de slutat tillverkas men Sverige är med och betalar EU-pengar och det har funnits planer på att arbeta upp en ministyrka i Norden.
– Jag vet att det pågår diskussioner om att förlägga något av de här gemensamma resurserna i norra Europa. Men det är ännu för liten skala för att vi ska mäkta med att hålla den här kompetensen och underhållet, när vår skogsbrandssäsong är så kort. Hade vi outsinlig kassa så. I nuläget kan vi försöka utveckla beredskap med helikopterresurser i stället, säger Cecilia Uneram.
Leif Sandahl på MSB håller med om att vi måste utveckla annan beredskap och framhåller att det är flera komponenter som spelar in vid släckningen av en brand.
– De italienska planen är absolut en spjutspets men de löser inte släckningen av en skogsbrand på egen hand. Det viktigaste är tidig insats. Det är svårt att avväga kostnader och flera variabler avgör vad som är mest effektivt. Vi behöver bland annat flygande resurser, utbildad markpersonal och bra samverkan.
I förlängningen är det en politisk fråga menar Leif Sandahl.
– Vilka satsningar, resurser och insatser behöver landet? Frånsett de akut operativa insatserna behöver vi även titta på de skogsnäringsproduktionsmässiga, som till exempel strategier för var och vilken typ av skog man ska sätta för att minska brandrisken. Vi behöver fundera över skogsbrukets hantering av risk för framtiden.
