Inte mycket kvar av äganderätten

Därunder kommer svensk grundlag, regeringsformen (RF) 2:15 skydd av enskild egendom, som har undantag för ”angelägna allmänna intressen” samt ”allemansrätten”. En schematisk bild av författningshierarkin kan åskådliggöra verkligheten:

undefined

Av Europakonventionens blånande hav av mänskliga friheter och skydd av enskild äganderätt, återstår i bästa fall någon droppe när den når fram till den enskilde, efter att ha ”silats” genom tusentals lagar, regelverk och maktfullkomlig byråkrati. Detta medför stora ingrepp i den enskildes tillvaro. Exempelvis den som dömdes för otillåten skogsdikning, för ett 17 meter långt och 30 centimeter djupt traktorspår på en basväg i skogen. Eller den skogsägare som dömdes till skadestånd för att han återställde den gränsmarkering, som en tomtägare raserat i samband med att tomtägaren olovligt avverkat skog och anlagt en parkeringsplats på skogsägarens mark. Domstolen ansåg att det var tomtägaren som ”blivit kränkt i sin rätt” att utan skogsägarens vetskap rasera gränsmarkering och olagligt ockupera skogsägarens mark? Begreppet enskild äganderätt, har förvandlats till ägarskyldighet för den enskilde.

Dessutom står lagarna stundom helt i motsats till varandra. Exempelvis att den som inte skyddar sina tamdjur mot skador och lidande kan dömas till 2 års fängelse (brottsbalken 16:13). Medan den som skyddar sina djur mot svåra lidanden genom att skjuta en varg, kan dömas till 4 års fängelse (jaktlagen 44 §). Moment 22 i praktisk tillämpning.

2012 försvann rätten att jaga vuxen älg på egen mark för tiotusentals markägare. 1200-talets landskapslagar gav den enskilde markägaren bättre rätt och egendomsskydd än dagens svenska lagstiftning.

undefined