Varmgång i ensilage är en viktig orsak till lagringsförluster, men skillnaderna mellan olika ensileringssystem är stora. Det säger Rolf Spörndly, vallforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– I snitt försvinner 15 procent av fodret i lagringsförluster i en vanlig plansilo. Att minimera dessa är viktigt, särskilt eftersom vi inte vet hur nästa års skördeläge ser ut och foder kan vara en bristvara vissa år, säger Rolf Spörndly.
Lagringsförluster är ofta störst i plansilor, följt av tornsilor och slang/korv. Plastade rundbalar avviker däremot med mycket låga förluster, cirka 1 procent jämfört med 10-20 procent i större siloanläggningar.
Förlusterna utgörs delvis av kasserat ensilage, men främst av osynliga förluster i form av koldioxid och värme, det vill säga varmgång.
– Eftersom varmgång inte syns kan det vara pedagogiskt svårt att förstå. Man väger in grönmassa och sedan stämmer det inte vid uttag. Förklaringen är att det helt enkelt inte finns kvar, det försvinner utan att man slänger något.
Risken för varmgång kan minskas genom att hålla ensilagepartiet så tätt som möjligt under lagringsperioden samt förkorta uttagstiderna. Det gäller att reducera lufttillförseln.
Studier visar att bättre packning av grönmassan vid inläggning och tätare silo kan leda till 10 procentenheter mindre ts-förlust. För en normalstor plansilo motsvarar det ett fodervärde av cirka 25 000 kronor.
