Strömmande vatten det bästa för landsbygden
Christer Borg, ordförande i Älvräddarna, anser att mer rinnande vatten är det bästa för landsbygdsekonomin. Det skriver han i ett debattsvar till Bertil Forsberg, Sunne.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I ett märkligt personligt angrepp på mig som person, och den förening jag är ordförande i, försöker Bertil Forsberg, i Land Lantbruk, utmåla Älvräddarna som landsbygdens fiender.
Efter långa utläggningar om min person, baserad på ett eller några inlägg från Facebook som det verkar, avslutar författaren med att i detalj förklara vad som kommer hända på just den plats där hans kraftverk finns om dammar tas bort. Lite ohederligt, eftersom jag inte har en aning om de platsspecifika förutsättningarna där. Men jag ska ändå försöka svara…
Oförändrade regler
Idag har vi en syn på små dammar som utgår från att alla som regel ska vara kvar, oavsett om verksamheterna som de byggdes för en gång i tiden är kvar eller inte. Vi behöver vända på den kuttingen, så att det generella blir att anläggningar som inte längre används, men som påverkar miljön negativt, tas bort. Givetvis med undantag om konsekvenserna för till exempel kulturmiljö eller infrastruktur blir för stora. I de fallen kan fiskvägar passa bra. Men eftersom fiskvägar bara delvis löser ett av många problem med dammar och vattenkraft ska de inte vara huvudåtgärd i anläggningar som inte längre används.
Restaurering behövs
Vi behöver restaurera strömvattenbiotoper, eftersom de blivit en bristvara på grund av många århundradens utnyttjande av vattnen. Dammar dämmer över det som en gång var de ekologiska motorerna i dessa ekosystem. Tar man bort dammar syresätts vattnet bättre och behålls kallare, vilket gynnar allt liv i vattnet, men som också är en klimatadaptionsåtgärd.
Farhågorna för vad som händer om dammar tas bort är ofta kraftigt överdrivna, de flesta exempel från verkligheten visar att miljöerna givetvis blir annorlunda, men väldigt fina och oftast accepterade och gillade av boende runt dem.
Rätta att yttra sig
Tråkigast i angreppet är att författaren tydligen inte anser sig omfattas av demokratiska spelregler. Jag eller vem som helst har rätt att uttrycka frågor kring exempelvis varför LRF inte bryr sig om de många gånger fler ägarna av fiskevatten än de relativt få ägarna av de tusen minsta kraftverken. Det är en berättigad fråga, dels eftersom äganderätten är en käpphäst hos LRF, dels eftersom fiskerättsägarnas ägande- och nyttjanderätt blir kraftigt inskränkt av alla dammar och småskaliga vattenkraftverk. Det är helt enkelt större chanser till inkomst om ett strömvatten får vara ett strömvatten och inte en räcka med småsjöar mellan dammar.
Landsbygdsbo
Sist, jag bor själv i landsbygd sedan två decennier. Är ordförande i min lokala hembygdsförening och älskar lokalhistoria. Påståendet att jag i min roll som ordförande i Älvräddarna skulle vara ”landsbygdens fiende” är inte bara fräckt och oförskämt, det är också totalt felaktigt. Alla ekonomiska kalkyler visar att den ekonomiska potentialen är många gånger större för rekreationsturism än för de tusen minsta kraftverken, som enbart drar in extremt små inkomster till ägarna, men inte till de som bor i omgivningen. Detta är ett faktum som det inte går att diskutera bort.
Christer Borg
Ordförande Älvräddarnas Samorganisation