Om 5-7 procent av skogsmarken skulle brukas med hyggesfria metoder skulle mycket vara vunnet. Produktionsbortfallet kunde kompenseras genom mer produktionsinriktat nyttjande av annan mark, skriver Anders Pettersson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Ett framtida svenskt skogsbruk utan så kallade kalhyggen har blivit drömmen för miljörörelsen och några mindre politiska partier. I dessa läger beskrivs det hyggesfria brukandet som en slags undergörare för i stort sett allt. För biologisk mångfald, för klimat, ja till och med för arbetstillfällen och ekonomi ska denna typ av skogsbruk vara överlägset. Så klart lockas en del, särskilt de med begränsad skogsbrukserfarenhet, av ett sådant budskap. Vem vill inte både kunna äta kakan och ha den kvar?
Skogen har många värden. Det är inte lätt att optimera för allt samtidigt men när vi försöker göra det så är det viktigt att tänka i skalan landskap eller regioner och inte beståndsnivå.
Dagens dominerande skogsbrukssystem trakthyggesbruk har liksom annat skogsutnyttjande begränsningar och bör av olika orsaker inte tillämpas överallt. Detsamma gäller för det hyggesfria. Det vi vet sedan länge är dock att trakthyggesbruk är den bästa modellen för att skapa god skogstillväxt i Sverige. Detta har gett och ger oss utrymme för framtagande av förnybara träbaserade produkter som gagnar vår välfärd och samtidigt begränsar fossilanvändningen i övriga världen.
Det var från historien som vi skogsägare lärde oss att trakthyggesbruk är det enda skogsbrukssystem som ger tillräcklig effektivitet i ett kallt klimat som vårt. Under ett helt sekel, cirka 1850–1950 genomfördes ett storskaligt experiment med varierande kontinuerliga skogsbrukssystem i Sverige. Det användes på många miljoner hektar och till slut insåg man att det inte fungerade.
I dag lanseras hyggesfria metoder som en huvudkomponent i en storskalig omställning av skogsbruket som vissa förespråkar. Detta trots historien och släktskapet med de äldre metoder som en gång konstaterades inte fungera. Min uppfattning är att det hyggesfria har en plats i verktygslådan i framtidens skogsbruk men inte som någon undergörare i ett skogligt paradigmskifte! Hyggesfria metoder bör tillämpas på särskilt känsliga marker där det är tydligt att andra nyttor gynnas. Det kan gälla områden med konstaterad känslig marksvampsflora eller områden med uttorkningskänsliga trädlavar eller mossor. Vidare kan hyggesfritt passa bra i tätortsnära områden eller där renskötseln kan gynnas av ett kontinuerligt trädskikt.
Säg att 5 procent eller möjligen upp mot 7 procent av skogsmarken skulle brukas med hyggesfria metoder. Då tror jag mycket skulle vara vunnet. Produktionsbortfallet som då uppstår skulle kunna kompenseras genom ett mer produktionsinriktat nyttjande av annan mark.
Det kan ske genom gödsling, nyttjande av främmande trädslag och genom ett utökat användande av ett förädlat plantmaterial.
Anders Pettersson,
Skogsbrukare Sorsele
