Arbetsvillkor måste ta plats i den hyggesfria debatten
Det är inte mer än rätt att de stora aktörerna tar kostnaderna och konsekvenserna för utveckling. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Hur skogen ska brukas och vad den ska användas till fortsätter att väcka intensiv debatt. Regeringen vill att det ska byggas fler trähus och Socialdemokraterna vill att träbyggandet ska öka enligt ett beslut på den senaste kongressen. Detta för att öka byggtakten, sänka utsläppen av koldioxid och skapa fler jobb på landsbygden. Det var utgångspunkten när GS-facket arrangerade en frukost om bostäder och skog i Almedalen tidigare i sommar. Det var ett av många samtal under veckan som berörde just bostadspolitik och träbyggande. Det är en efterlängtad nyansskiftning i debatten, från att gräva ner sig i låsta positioner mellan brukande och bevarande.
Underrubriken till GS-fackets seminarium var "blir det guld och gröna skogar med hyggesfritt?". Det är samma rubrik som fackförbundets rapport som publicerades i våras. Där görs analysen att fler metoder för hyggesfri avverkning kommer att öka i framtiden, och då behöver skogsarbetarnas arbetsvillkor vara i större fokus. I den stundtals rätt hätska skogsdebatten tycks detta helt ha glömts bort till förmån för den biologiska mångfalden. Om de som ska utföra arbetet i skogen inte har rimliga arbetsförhållanden, så kommer det inte att fungera när kraven höjs på mer avancerade åtgärder.
Enligt rapporten är många av medlemmarna positiva till utveckla skogsskötselmetoder, men att det kräver rätt metod på rätt plats. Det rör sig inom det hyggesfria och innebär att det är en utveckling som inte går att vifta bort. Förslag om att Sveaskog ska bruka 25 procent av den statligt ägda skogsarealen med hyggesfria metoder, Uppsala akademiförvaltning har beslutat att 20 procent av den brukade skogsarealen på 53 500 hektar ska brukas hyggesfritt och en undersökning från Södra visar att hälften har ett intresse för hyggesfritt. Det är inte mer än rätt att de stora aktörerna tar kostnaderna och konsekvenserna för utveckling.
Svenska kyrkans egna skogsutredning har varit omdebatterad sedan förslaget presenterades där andelen hyggesfritt skulle öka från dagens tre procent till 33 procent av skogsinnehavet. GS-facket är en av de aktörer som har lämnat synpunkter och lyfte då att fokuset på de sociala aspekterna av hållbarhet saknas. De ökade riskerna för dödsfall och skador i jämförelse med länder Österrike och Tyskland där hyggesfritt är mer utbrett än i Sverige är viktiga perspektiv att lyfta.
Här skulle Svenska kyrkan kunna vara ett föredöme genom att vara en god arbetsgivare som utvecklar landsbygden och inte enbart tar den billigaste arbetskraften med usla arbetsvillkor. Den sociala aspekten av hållbarhet måste lyftas fram annars finns det ingen trovärdighet kvar.