Jägareförbundet har hittills fått berättigad kritik för att man blundat för vildsvinsplågan. I en ledare i Expressen 11 augusti jämfördes organisationen med "Bagdad Bob", Saddam Husseins informationsminister som mitt under brinnande Irak-krig ihärdigt förnekade att landet var invaderat.
Nu visar jägareförbundet att man ser avigsidorna med den växande stammen, och det får man se som ett framsteg. Lovvärt är också att jägarna fäller alltfler vildsvin, enligt uppskattningarna skjuts 2012/13 drygt 97 000 grisar, nära dubbelt mot året dessförinnan.
Men fortfarande håller förbundet envetet fast vid den omstridda utfodringen. Enligt det pressmeddelande som sändes ut från seminariet finns inga entydiga vetenskapliga belägg för att utfodring ökar vildsvinens reproduktion. Och i jägarbloggen några dagar senare argumenterar Fredrik Widemo, naturvårdsstrateg på förbundet, för utfodring. Viltstammar ska regleras med jakt, inte med svält, skriver han.
I mina öron låter det mest som ett hycklande försvar för en sjuk mor. Är det av välgörenhet och medkänsla med de arma svinen som jägare och markägare med jaktintresse lägger ut spannmål och sockerbetor till ett samlat årligt värde av 200 miljoner kronor? Knappast.
Entydiga bevis finns kanske inte för att vildsvinssuggor får fler och större kullar till följd av utfodringen. Men det räcker långt med vanligt sunt bondförnuft för att inse det. Fråga gärna en smågrisuppfödare...
Vilt är vilt, stammarna måste anpassas till det naturen ger. Det innebär förstås inte att man bör stoppa åtling, som är till för att underlätta jakten. Men lastbilslass med betor hör inte hemma i naturen.
Att jägarna söker dialog och framhåller vikten av samverkan är bra. Den intresserade kan se seminariet i efterhand på www.jagareforbundet.se. Dock saknas ett föredrag på nätet, det där Anders Wetterin, LRF, la fram argument mot utfodring. En händelse som ser ut som en tanke - eller?