Visserligen hade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht före mötet ställt i utsikt att den kommande dieselskattehöjningen för lantbruket skulle kunna ställas in. Det är förvisso inget som hjälper i den akuta krisen, men ändå en positiv signal till näringen.
Men knappt hade ministern uttalat detta i DN förrän regeringspartnern miljöpartiet protesterade. Och senare, efter mötet, gav Sven-Erik Bucht inga besked om dieselskatten.
Harmonin i regeringssamarbetet verkar inte vara den bästa. Man kan känna sig bedrövad över att det just är i frågor som rör landsbygden som konflikter mellan socialdemokrater och miljöpartister kommer i öppen dager. Kanske beror det på att just den pragmatiske politikern Sven-Erik Bucht står extra långt ifrån idealisterna i miljöpartiet. Men det kan också bero på att mp faktiskt saknar en konstruktiv landsbygdspolitik.
Miljöpartiet står fast vid kostnadshöjningar för landsbygdens näringar: Höjd dieselskatt, återinförd skatt på handelsgödsel, och vägslitageavgift för tunga transporter. Det vore intressant att få svar på frågan: Vad vill miljöpartiet göra för att hjälpa mjölkbönderna genom krisen? Hittills har åtminstone inte jag inte sett några förslag från det hållet.
Ofta används miljömålen som argument för särskatterna. Men ett av miljömålen är det som det oftast talas rätt tyst om från miljörörelsen; Ett rikt odlingslandskap. Vid utvärderingen 2014 visade sig detta ha en negativ utveckling, till skillnad från många andra av miljömålen. En orsak är uppenbar; animalieproduktionen minskar stadigt i Sverige.
Det finns också ett övergripande mål; generationsmålet. Det handlar om att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att öka belastningen på miljön utanför landets gränser.
Hur ska det målet nås om svenskt jordbruk fortsätter backa? För vi kommer knappast att sluta äta.