Jag upplever att myndigheter och politiker i dag förstår att vildsvinen skapar problem inom lantbruksnäringen. Men ingen sätter ner foten, visar ledarskap eller vidtar åtgärder. Det skriver Staffan Fredlund, Övre Stavshult, Skåne.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I min hembygd i nordöstra Skåne har vi stora bekymmer med vildsvin. Vem tar ett övergripande ansvar för vildsvinens skador i skog och mark? Vem har värderat risken att ha en kraftigt växande vildsvinsstam ifall vi får in afrikansk svinpest? Vad gör våra folkvalda politiker i regering och riksdag i frågan? Det är med fruktan jag tänker tillbaka på konsekvenserna av det afrikanska svinpestsutbrottet i Västmanland 2023 med avspärrningar och kontroller. Vildsvinsstammen behöver nu komma ner till en miniminivå. Kanske behövs det en nollvision eller maximalt 500—1 000 vildsvin i hela Sverige. I dag har vi uppskattningsvis 300 000 vildsvin! Ingen vet säkert men stammen ökar och breder fortsatt ut sig i landet. Jag upplever att myndigheter och politiker i dag förstår att vildsvinen skapar problem inom lantbruksnäringen men ingen sätter ner foten, visar ledarskap eller vidtar åtgärder. Norge är som land ett föredöme med målsättningen att vildsvinen ska utrotas.
I Göingebygdens skogsmarker är markerna steniga, kuperade och få markytor odlas längre. Färre familjejordbruk och djurgårdar finns kvar. Flera gårdar har under de senaste åren sålts och byggnader har styckats av från skog och inägomark. I dag är ägarbilden mer splittrad och vissa marker har återbeskogats. Skogsproduktion anses vara mer lönsam än jordbruk. Skadorna på betesmarkerna (och stengärdsgårdarna) går numera inte att hantera utifrån omfattningen eller terrängen med mycket sten i markerna. Oönskat gräs och sly kommer in i betesmarkerna och med tiden blir hagarna rena puckelpisterna. Många skogsbönder i Sverige känner nog igen sig i min beskrivning. Vildsvinens härjningar blir ytterligare en börda som läggs ovanpå låg lönsamhet, tidsbrist och strukturella utmaningar i glesbygden. Samtidigt som avskjutningen totalt sett är för låg – ett plusnetto på årsbasis.
I mina ögon är vildsvinen skadedjur och jag har som månskensbonde, markägare och naturvän svårt att se dem som en tillgång i skog och mark. Det finns bönder som försöker hålla kulturlandskapet brukat, vackert och levande men i skogsbygder är det riktigt tufft sedan vildsvinen etablerade sig. Vildsvinen bidrar till minskad livsmedelsproduktion, sämre biodiversitet, ökade arbetskostnader och minskad arbetsglädje. Det är nu dags att Sverige AB agerar.
Många eldsjälar i skogsbygder lämnar snart ”walk over” till vildsvinen. Game over.
Staffan Fredlund
Övre Stavshult
Skåne
