Att EU-kommissionens nya vision för jordbruket är välförankrad i lantbrukarnas egna upplevelser känns som en frisk fläkt. Men utan en stadig ekonomisk grund kommer den inte gå att genomföra. Det skriver Ella Li Jennersjö.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Förändringens vindar blåser om man får tro senaste nytt från Bryssel. Sent i februari presenterades nämligen en ny vision för lantbruket av EU-kommissionen, ett dokument som tydligt visar hur bra det kan bli när beslutsfattare samarbetar med lantbrukare. EU-kommissionen har ofta kritiserats för sin komplicerade och betungande jordbrukspolitik, som instiftat fler krav och regler än vad som upplevts berättigat. Detta har märkts både genom boendeprotester runtom i Europa de senaste åren, och här i Sverige på en allt större andel lantbrukare som röstar på EU-kritiska partier.
Att den nya visionen för jordbruket är välförankrad i lantbrukarnas egna upplevelser känns därför som en frisk fläkt. Visionen tar bland annat upp behovet av en strategi för generationsväxling, samt en minskning av den administrativa bördan för lantbrukare – och välkomnas av såväl LRF som den europeiska paraplyorganisationen för lantbrukare och lantbrukskooperativ, Copa-Cogeca. Så hur kommer det sig att EU-kommissionen denna gång träffar så rätt med sin nya vision för lantbruket?
Helt enkelt är det så att den är resultatet av den strategiska dialog som inleddes i januari 2024, där EU-kommissionen tillsammans med lantbrukare och andra intressenter diskuterat framtiden för EUs jordbruk. Att lantbrukarna släppts in i samtalet har tydligt påverkat visionens utformning, för även om EU-medlemskapet alltid kommer innebära krav och regler, kan man uppenbarligen genom dialog se till att dessa utformas på bästa vis.
Det finns frågetecken dock fortfarande kring visionen, som talar om många strategier, bidrag och regelförändringar, men saknar innehåll om finansiering. Här behöver EU-kommissionen finna en tydlig lösning, för att kunna behålla det momentum man nu etablerat. Utan en stadig ekonomisk grund att stå på kommer en stor del av de åtgärder som presenteras i visionen inte går att genomföra, och man riskerar då inte bara motstånd från bondeleden, utan även att förstöra de positiva relationer som etablerats under den strategiska dialogen. Därför krävs besked snarast i finansieringsfrågan.
Men trots detta ser vi kanske just nu början på en ny era i förhållandet mellan EU och dess jordbrukare. Efter att relationen så länge präglats av motsatsförhållanden och protester, verkar nu EU-kommissionen ha insett att nyckeln till framgång ligger i dialog med de som berörs av politiken man för.
Nu behöver kommissionen visa att man menar allvar med sin vision genom att presentera konkreta åtgärder. Så att den utlovade strategin inte bara samlar damm som bortglömd hyllvärmare, utan blir till konkret bondenytta.
