Hon vill ha töd till energi-al

Hon vill gärna prova att ”energibeskoga” fem hektar fuktiga, kalla och sävrika betesmarker på gården i Elmtaryd i sydvästra Småland. De klarar inte längre kraven för att få EU-stöd. Och hon tror att lövträdet är ett bra och betydligt billigare alternativ till hybridasp, poppel och sälg eller salix.

En liten försöksplantering om ett halvt hektar har nämligen vuxit överraskande snabbt. På marken, klassad som hyfsad granmark (G28), växer alen som sattes 2007 lika bra som hybridasparna av samma årgång.

– Det är ganska likartat. Men där den vuxit som bäst har den vuxit väldigt bra. Man ser potentialen, säger Annelie Johansson.

Visserligen visar produktionstabellen hon fått att produktionen av stamved är blott hälften jämfört med hybridasp. Omräknat till energi däremot, verkar trädslagen vara lika goda.

Förklaringen är att alen har större grenmassa.

Plantorna kostar hälften mot hybridaspen, tål frost och är inte viltbegärliga. Därmed behövs inte hägn. Sammantaget blir kostnaden oerhört mycket lägre, kanske bara en fjärdedel enligt Annelie Johanssons snabbkalkyl.

Kan stöd utgå? Nej, svarade Länsstyrel- sen i Kronobergs län. Det finns ingen ruta, ingen ”grödkod,” för klibbal i an- sökningshandlingarna. Stöd utgår en- dast till energigrödorna hybridasp, pop- pel och salix. Och bioenheten på Jord- bruksverket hänvisade till stödenheten,

som hänvisade till länsstyrelsen. – Det är synd att det inte finns lite större frihet. Alen förekommer ju na- turligt här. Och till skillnad från salix- odling bygger den inte på vare sig göd- sing eller bekämpning. Alen fixar ju sitt kväve själv, säger Annelie Johansson som påpekar att även alen skjuter skott

efter avverkning. Hon och maken Kaj känner att de

har stängslat färdigt. 18 hektar häg- nade Gudrunhyggen räcker. Och att ansöka om att överföra gräsmarkerna till skogsmark känns fel.

undefined