"Vi är inne i kosläppstiden med tusentals åskådare och glada kossor som släpper lös i en yster dans. Men från idyll till stort lidande för djuren är steget inte långt", skriver Ingmar Svensson, före detta ladugårdsförman, i ett debattinlägg.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vi är inne i kosläppstiden med tusentals åskådare och glada kossor som släpper lös i en yster dans. Men ifrån den idyll som många tycker att livet på en mjölkgård är med kosläpp och glada kor finns en mycket stor arbetsmängd bakom, inte minst det som handlar om anskaffning av foder och djurskötsel. Ett av de tillfällen då djurskötseln blir extra jobbig är när djuren blir sjuka. Sjukdomsorsakerna kan vara många, som kalvförlamning och juverinflammationer som ofta går att bota med veterinärhjälp.
Men när ensilagehacken har strimlat sönder en slängd aluminiumburk vid grässkörden, och som en ko sedan får i sig då hon inte kan sortera bort det i den tugga med sönderhackat gräsensilage som hon sveper i sig, då kan detta vara början till ett längre lidande hos den annars så glada kossan. Dessa aluminiumbitar fastnar i kons magar då de inte bryts ner och leder ofta till så svåra skador att kon dör eller måste avlivas.
Försök har gjorts med att det är straffbart att slänga skräp i naturen, en lag som blev ett slag i luften eller helt verkningslös. Så när man läser i Land Lantbruk nummer 18 att mjölkbonden Lukas Hall Svensson i Bergkvara plockar upp cirka tio aluminiumburkar varje månad i sin åker längs en väg, då borde det vara dags med nya regler kring denna burk.
Från pantvärdet 1 krona per burk, som inte betyder något för den som konsumerar innehållet i burken, borde kanske pantvärdet sättas till minst 10 kronor. Detta skulle gälla alla burkar även dem som eventuellt kommer från ett annat land. Om det inte går att stoppa dem vid gränsen.
Att höja panten på burken skulle kunna få andra effekter, som att den som vill tjäna en liten slant på sin motionsrunda eller för den som sitter på varuhusets trapp med sin tiggarburk och i stället kunde ut längs våra vägar och rastplatser och tjäna betydligt mer, samtidigt som man städar.
Då lantbruket gör en stor och livsviktig insats med att förse samhället med mat borde även samhället ställa upp för lantbruket som årligen förlorar flera tusen djur för att burkar och plastskräp slängs längs vägar och hamnar på odlad mark och i vår natur. Hur får vi stopp på detta? När så många djur blir lidande av andra människors slarv, då måste det till kännbara åtgärder för att detta ska få ett slut.
Ingmar Svensson
Före detta ladugårdsförman,
Smålandsstenar
LÄS OCKSÅ: En ölburk dödade tre kor
