Alla dessa beslut som ska tas
När man som skogsägare känner sig ensam är det en enorm energikick att träffa andra i samma situation som peppar att gå ut med röjsågen, skriver Helena Löthgren.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Visst är det kul att vara en aktiv skogsägare. Men med det följer det onekligen en hel del beslut på vägen. Och hur tar man egentligen de bästa besluten i sin skog? Gammal hederlig skogskunskap som gått i generationer har ju länge varit ett säkert kort. I sann anda röjer, gallrar, avverkar och planterar man sig vidare i förfädernas spår så som de alltid har gjort förut, det känns tryggt. Länge frågade jag min pappa om råd i allt som hade med skogen att göra. En man som levt med skog i hela sitt liv.
Nu är det plötsligt jag som levt med skog i hela mitt liv och då känns det genast lite mer osäkert. Vad vet jag egentligen? Världen har onekligen förändras. Klimat, insekter, stormar, torka och ökad insikt i den biologiska mångfalden gör att många gamla beslut ställs på ända. Kanske finns det andra sätt att se på saker och ting, andra faktorer att ta hänsyn till, och andra tankar som ibland gör sig bättre än de traditionella.
För att få svar och stöd i beslutsfattandet får jag nu ta till andra knep. Det finns trots allt en uppsjö av information att inhämta. Kurser, tidskrifter, forskning och webbinarier dimper ner i parti och minut i min dator och postlåda, så det gäller att lyssna, läsa och fundera. Vad i flödet av information är för mig och min skog? Vad stärker mina tidigare tankar och vad säger emot? Kanske finns det något helt nytt som verkligen är värt att beakta?
När jag tröttnat på att sitta på kammaren och läsa så inhämtar jag kraft från mina skogliga nätverk. När man som skogsägare känner sig lite ensam är det en enorm energikick att träffa andra i samma situation. I en blandning av nätverk för kvinnor, ekonomi, natur och hembygd finns det alltid någon som tänker i samma tankar. Eller varför inte helt annorlunda? Som peppar dig att gå ut med röjsågen, bygga en väg, eller varför inte plantera lite mer löv. Som visar upp sin egen skog och delar med sig av sina tankar.
Sist men inte minst har jag en bra rådgivare i skogen. Någon som ger råd men också är lyhörd inför de tankar och idéer som dyker upp. En person som kan allt om min skog, och samtidigt har stor kännedom om andra skogar, konjunkturläge och virkessituation, tillsammans med en stor känsla för natur och biologi. Som håller regelbunden kontakt och är lätt att nå, både för små och stora frågor.
Jag kan inte fråga min pappa längre om skogen, men allt det andra har jag att tillgå i mitt beslutsfattande. Så det ska nog gå bra.
Helena Löthgren, skogsägare Nora