Att inte ersätta skogsägaren för en förlorad kalkylerad inkomst måste vara ett brott mot äganderätten samt stöld av produktionskapacitet. Vilken annan företagare skulle godta detta? Det frågar sig Göran Hindefelt i ett debattinlägg.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag har varit skogsbrukare i 60 år. När jag slutat folkskolan var jag på vintrarna med min far i skogen i början på 1950-talet. Våra "avverkningsmaskiner” var då yxa, timmersvans, bågsåg och barkspade. Virket kördes ut med häst. Jag slutade som skogstraktorförare för några år sedan.
Jag har alltså varit med om den fantastiska effektiviseringsutvecklingen av skogsbruket. Nu vill jag ge min version av situationen.
Under vinterkvällarna var jag handledare för ett stort antal studiecirklar om bland annat skogsbruk. Vi körde även ”Rikare skog” som behandlade flora och fauna i skogsbruket. Ett intressant ämne, men jag kunde inte i min vildaste fantasi inbilla mig att detta skulle få sådana katastrofala följder för det svenska skogsbruket, där bestånd på bestånd, hektar på hektar, läggs ut till naturvårdsområde eller beläggs med avverkningsrestriktioner, ibland utan ekonomisk ersättning för skogsägaren.
Att inte ersätta skogsägaren för en förlorad kalkylerad inkomst måste vara ett brott mot äganderätten samt stöld av produktionskapacitet! Vilken annan företagare skulle godta detta?
Studiecirkeln ”Rikare skog” anser jag i dag hade fel namn. Den borde ha hetat ”Fattigare skog” för ingen kan väl till fullt pris köpa skog som är belagd med avverkningsförbud eller restriktioner. Det har ju redan visat sig, att priserna har sjunkit på skog med stor andel gammal skog på grund av risken för avverkningsbegränsningar. Min tes om ”fattigare skog” stämmer alltså.
Nu har jag sålt min fastighet, tack och lov, för man vet ju inte i dag om rätten till planerad avverkning finns kvar ”i morgon”. Det kan ju komma någon skogsmurvel krypande och råka hitta någon exklusiv art och därmed utfärda avverkningsförbud.
Vissa hävdar att gammelskogen håller på att ta slut och måste därför avsättas till naturvårdsområde. Nu är det ju faktiskt så med både träd och människor – vid hög ålder avtar både tillväxt och produktionsförmåga. Det innebär att till exempel granens kådflöden minskar på våren vilket granbarkborren känner av och angriper trädet. Kan kådflödet ej täppa till ingångshål och gångar, lägger barkborren sina ägg som kläcks och ynglen lever gott i bark och bast och övervintrar i marken. Åren därpå mångdubblas angreppen. Barren faller av och träden torkar. Anser man fortfarande att det då är levande skog? Egentligen har då virkesproduktionen under en hel omloppstid, 80 – 120 år beroende på ståndortsindex, gått förlorad. Har vi råd med det?
Skogen ska producera råvaror till:
1. Virke till olika typer av bebyggelse
2. Flis till fjärrvärmeverk för uppvärmning av bostäder och andra lokaler
3. Flis till kraftvärmeverk för bland annat produktion av el så vi kan ladda våra framtida elbilar
4. Biobränslen till flygplan, bilar och övriga fordon som har förbränningsmotorer
5. Pappersmassa och olika typer av papper som kan användas för att fasa ut den miljöfarliga plasten
6. Ersätta ett stort antal kemikalier
Tekniken finns – det är bara för regeringen att skapa förutsättningar för mängdproduktion.
Göran Hindefelt
Söderbärke
f.d. jord- och skogsbrukare,
Mellanskogs-och LRF-medlem
