Borring pratar hållbarhet med gymnasieelever

Ungefär 200 elever sitter i aulan på De la Gardiegymnasiet, vilket motsvarar 20 procent av skolans totala elevantal. Gemensamt för de närvarande är att de har läst en kurs i hållbarhet och nu ska få lyssna på lantbrukaren Peter Borring.

– Hur många av er går tredje året? blir hans första fråga till publiken.

Inte så många, ska det visa sig. Däremot är det en blandning av elever från olika program som under knappt en timme bombarderas med begrepp som jordbruksareal, djurfoder, vall, spannmål, koldioxidekvivalenter, metan och idisslare.

Få elever med koppling till lantbruk

Upprinnelsen till att Peter Borring denna fredag har gjort den tre timmar långa resan enkel väg från andra sidan Vättern står att finna i att han förra året framträdde på Upphandlingsdagarna i Malmö. På något vis letade sig hans namn fram till Magnus Thilén, rektor på De la Gardiegymnasiet.

– Det är inte helt lätt att hitta någon som kan prata hållbarhet med eleverna och sätta in den i ett sammanhang, menar Magnus Thilén.

Bara två av eleverna visar sig ha koppling till lantbruk genom sin uppväxt på gård. Det är något som Peter Borring får ha i bakhuvudet när han inledningsvis försöker bena ut varför det är hållbart att föda upp djur. Han tar minimorötterna på McDonald’s som exempel.

– Tror ni att de växer så? Nej, de svarvas ned för att bli sådana och resterna går antingen till djurfoder eller till biogas. Så är det med mycket annan livsmedelstillverkning också.

På skärmen visar han samtidigt bilder med olika illustrationer kombinerade med statistik. Han har varit noga med att alla fakta som presenteras ska vara oantastliga.

– Det är lätt att tro att ungdomar vet mer än vad de verkligen gör. När jag talar inför äldre personer har jag mer gratis. Då vet i princip alla till exempel vilka de fyra sädesslagen är. Det tror jag inte är fallet bland yngre, säger Peter Borring.

Han testar ibland att slänga ut en fråga och får alltid något svar. Vilken är den vanligaste jordbruksgrödan som odlas i Sverige? ”Vete”, ropar någon.

– Inget dumt förslag men det är faktiskt gräs. Eller vall som vi bönder brukar säga.

Peter Borring odlar själv både konventionellt och ekologiskt. Han konstaterar att ekologisk odling förutsätter lantbruksdjur och att dess slutprodukter blir dyrare än de konventionella eftersom avkastningen är lägre. 

– Så måste det få vara. Gå gärna in i en livsmedelsbutik och bilda er själva en uppfattning om vad som är lätt eller svårt att odla ekologiskt. Varför finns det till exempel en så liten andel ekologiska äpplen i fruktdisken?

Hur vore det om allt var ekologiskt?

Han problematiserar några av de invanda föreställningarna. Om allt vore ekologiskt skulle utbudet se annorlunda ut. Det kanske inte alltid skulle finnas potatis året runt. Vi fick förmodligen vänja oss vid fler skönhetsfläckar på frukt och grönsaker.

– Om det är bättre eller sämre med ekologiskt kokar sist och slutligen ned till din egen magkänsla och vad du värdesätter, säger Peter Borring till eleverna.

Det blir ofrånkomligen mycket siffror och diagram. Peter Borring har räknat på kolinlagringen i sina marker och konstaterar att han varje år binder in drygt 900 ton netto. Han pratar också om skillnaden mellan biogen och fossil metan.

Intresset ökar påtagligt när han kommer in på vattenförsörjning och gör en del jämförelser. I Sverige går 3 procent av färskvattnet till livsmedelsproduktion. På global nivå är motsvarande andel 70 procent.

– Visste ni att det krävs 12 liter vatten för att odla en enda mandel? Eller 17 kubikmeter vatten för att producera kakao till en chokladkaka? Däremot krävs det bara 1 kubikmeter vatten för att producera 1 liter mjölk, säger Peter Borring och sveper med blicken över publiken.

Efteråt står rektor Magnus Thilén och diskuterar föreläsningen med Erik Svanström, lärare i naturämnen, och Josefina Guttman, ordförande i kommunavdelningen för LRF i Lidköping.

– Vår känsla är att ungdomarna inte har så bra koll på var maten kommer från. Diskussionen kring konventionellt och ekologiskt är också intressant, tycker Erik Svanström.

Meningen är att föreläsningen ska följas upp i respektive kurs. Magnus Thilén ser gärna att Peter Borring återkommer vid ett annat tillfälle även om han erkänner att han själv kände att det stundtals var mycket fakta att ta in.

Det är något som Peter Borring kan ha förståelse för.

– Jag vill ju ge en helhetsbild och då är det lätt att försöka för mycket. Sedan tror jag att en del av det jag försöker säga stupar på språket. Man måste försöka förklara även till synes enkla ord.

Det sistnämnda illustreras av när en flicka i en av bänkraderna längst fram visar uppenbar stolthet för att hon har förstått vad begreppet ”akilleshäl” betyder.

Föreläser minst tio gånger varje år

Peter Borring brukar föreläsa åtminstone ett tiotal gånger varje vinter. Ofta är det lokalt i Östergötland och sammanhangen varierar. Han har varit hos naturskyddsföreningar, pensionärsorganisationer, ordenssällskap och scouter.

– Folk tycker att det vi håller på med är intressant. De flesta människor är också rätt pragmatiska om man jämför med dem högre upp i organisationerna. Det är väldigt få som ifrågasätter mitt budskap.

Han uppmanar lantbrukare att om de får möjlighet ta chansen att sprida kunskap utanför sina vanliga mötesrum.

– Det kanske är i barnens skola eller på någon arbetsplats. Här vill jag passa på att ge De la Gardiegymnasiet en eloge för att jag blev inbjuden. Annars finns ofta en rädsla för att dra på sig kritik när en sådan som jag kommer utifrån, säger Peter Borring.