Fräkentorp vill ge tillbaka till naturen

Fräkentorps gård är belägen i skogs- och mellanbygd strax utanför Malmköping. Här, i Malma socken och mitt i gården, ligger den låglänta sjön Björken. Naturbetesmarkerna och strandängarna är rika på både flora och fauna. Bakom mangårdsbyggnaden från 1700-talet reser sig höga ekträd över hagmarkerna.

Gården har gamla anor och omnämns redan under slutet av 1500-talet. Tomas von Heideken tog tillsammans med sin fru Eva över den 1994. Fram till dess drevs och ägdes den av hans föräldrar och dessförinnan av hans farfar från 1926.

– Vi brukar säga att vi har en modern ladugård från 1872, skämtar Eva von Heideken med syftning på att den solida stenladugård som byggdes på en höjd det året nu rymmer en mjölkrobot och kor i lösdrift.

Tillsammans med sin make tog hon 2022 emot utmärkelsen Årets klimatbonde från Svenskt sigill klimatcertifiering. Den ekologiska mjölkproduktionen svarar för merparten av omsättningen i företaget. Råvaran levereras till Arla. En viss del av mjölken går med Arlas mjölkbil vidare till den småskaliga livsmedelsproducenten Jürss mejeri i Hälleforsnäs en mil bort.

Lågintensiv produktion

Mjölkproduktionen är lågintensiv. Korna går ute på bete så mycket väder och vind tillåter, minst fem månader om året. Djuren får i huvudsak grovfoder och endast små mängder kraftfoder. Produktionen uppgår i genomsnitt till cirka 8 000 liter mjölk per ko och år. 

– Vi räknar inte bara kilon och liter utan försöker se en helhet. Perspektivet är långsiktigt, inte högst vinst på kortast tid. Vi driver ett regenerativt, ekologiskt och holistiskt lantbruk – ett realistiskt lantbruk. Elitidrottskor hittar man inte här, vi jobbar för andra värden. Det vi gör ska vara hållbart för människor, djur och natur, säger Eva von Heideken i vad som liknar en programförklaring för hela Fräkentorp.

På betet får korna en ny fålla varje dag i en regenerativ betningsmetod. I en fålla som lämnas i fred hinner gräset hämta sig. Näring går ner i rotsystemet och mikrolivet i jorden gynnas, är filosofin i korthet.

–   Man får en jämn effekt av djurens bete. Mjölkkorna får sin största utfodring ute i fält. Jag flyttar tråd i stället för att sprätta balar och köra ut fodret, säger Felicia Ahlström, som har gått lantbrukslinjen på Ökna naturbruksgymnasium och är utbildad driftledare från Vretaskolan.

Hon är sambo med en av paret von Heidekens söner, Philip von Heideken. Han är civilingenjör i elektroteknik och blev 2020 för övrigt den förste vinnaren av Land Lantbruks tävling Teknikutmaningen med sitt bidrag som var ett automatiskt avlastarbord för vallskörden.

Generationsskifte på gång

Eva von Heideken, som tidigare har varit ordförande för Ekologiska lantbrukarna i Sörmland, har börjat trappa ned sitt arbete på Fräkentorp. Svärdottern Felicia Ahlström jobbar tvärtom för fullt med det mesta på gården och håller tillsammans med sambon Philip successivt på att ta över verksamheten i ett generationsskifte.

Alla tjurkalvar på gården sparas. De kastreras och föds upp som grovfoderstutar på sjönära beten i minst två säsonger. Djuren går till slakt vid 28-30 månaders ålder. Helst skulle familjen vilja ha slakten i en hage hemma på gården men bedömningen är att det i dagsläget är för dyrt och för krångligt.

Tomas von Heideken har sedan barnsben haft ett stort intresse för teknik och elektronik. Han bygger och reparerar så framgångsrikt att det bara har hänt en gång under alla år att en traktor har behövt lämnas in på verkstad.

Runt millennieskiftet byggde han en central flisvärmepanna med kulvertar till alla hus. Han har installerat solceller på sammanlagt 160 kilowatt och byggt upp en begagnad biogasanläggning med en rötkammare på 300 kubikmeter som enligt planerna snart ska tas i drift – "bara tiden räcker till". För egen hand har han dessutom byggt om en flisvärmepanna för att kunna producera biokol.

Damm fångar upp fosfor

Inte långt från Mangårdsbyggnaden, den syns från fönstren, har paret Heideken anlagt en fosfordamm för att förhindra att näringsrikt vatten rinner via sjön Björken och vidare ut i Östersjön.

– Det är tre djuphålor i fosforfällan där sedimentet fastnar. I änden växer det vass som vattnet sipprar igenom för att ta bort kväve och de sista resterna av fosfor, förklarar Tomas von Heideken.

Under Land Lantbruks besök betonar han upprepade gånger vikten av ett lantbruk som drivs på naturens villkor. 

– Man måste fundera på vad man kan ta ut av naturen utan att tära på den. Det behövs för att kommande generationer ska kunna leva på jorden. Som det ser ut i dag finns det en girighet som förstör världen. Det innebär att man tar ut så mycket man kan av naturresurserna utan att ge tillbaka så mycket som man borde.

Vill ha kul på jobbet

En ellastare, fler elfordon och gärna en biogastraktor är några av familjens önskemål för Fräkentorps gård framöver. Att jobba smart och reducera det fysiskt tunga arbetet är viktigt för den sociala hållbarheten, framhåller Felicia Ahlström

– Ett lantbruks svagaste länk är risken för att lantbrukaren blir utbränd. Då faller allt annat. Målet måste vara att ha så lite rutiner som möjligt om dagarna så man får tid över till annat – det ska ju vara kul att jobba! Då blir resultatet därefter, resonerar hon.