Svensk gruvpolitik stärker utländska aktörer
Sverige ska bli en starkare gruvnation enligt regeringen. De som äger skogen eller bor där har inget att säga till om. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Vattenfall meddelar att de avser att nyinvestera i kärnkraftsreaktorer ute på halländska Värö. Då dröjer det bara en vecka till regeringen meddelar att de vill slopa det kommunala vetot mot uranbrytning. Något som i ett första skede framför allt kommer beröra Billingen i Västergötland och jämtländska Oviksbygden.
Det är mycket som oroar i svensk gruvpolitik. Slående är hur det kan få gå så fort. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) tillsatte februari 2024 en utredning om att avskaffa förbudet mot att utvinna uran. Innan jul samma år var utredningen färdig och kunde skickas ut på remiss. Sista veckan i augusti lägger regeringen fram sin proposition som inte bara föreslår att förbudet ska hävas utan även att det kommunala vetot ska skrotas. Redan 1 januari 2026 träder det hela i kraft.
Jämför det snabbspåret med hur svårt det är att etablera ny vindkraft. Där kan kommuner resolut bromsa omställningen till icke-fossil produktion. Snurrarna är fula, skymmer vackra vyer och lever om. De kan vi se. De kan vi höra. De kan vi ta på. Kärnkraften däremot. Det som inte syns, det finns inte, det som inte finns gör heller ingen skada.
Det finns människor som förstår att kärnkraft kräver uran. Att uran inte bara bryts utan också behöver utvinnas och slutligen lagras. Särskilt skrämmande och påtagligt är det för dem som bor just där något av det ska ske. Det sätt som deras oro har möts genom åren är inte värdigt. Argumenten mot gruvbrytningen har viftats bort med stöd i den befintliga lagstiftningen. En lagstiftning som successivt ändrats på ett sätt som infriat demonstranternas värsta farhågor.
I Oviken har bönder, skogsägare, renskötare och boende fått höra att det inte är uran som ska tas fram ur deras marker utan ”bara” vanadin. Uran får ju inte utvinnas i Sverige. Skulle det få utvinnas i Sverige så finns ju det kommunala vetot. Nu vet vi hur det är med den saken.
Sverige ska bli en starkare gruvnation säger regeringen. Men det är vi inte och det kommer vi aldrig att bli. Svensk politik gör snarare andra länder till än tyngre aktörer. Investerare och exploatörer profiterar på vår urkassa minerallagstiftning. Vem som helst får bryta och utvinna vad som helst på våra marker bara man hittar det först.
De som äger skogen eller bor där har inget att säga till om. Absolut ingenting. Den som får ett brev från Bergsstaten hem i brevlådan vet att det är ingen mening att göra eller tycka någonting. Det kanadensiska, australiska, kinesiska – eller vad det nu må vara – företaget har både lagstiftning och politik på sin sida.