En modern gruvlag måste säkra lokal förankring, ekonomisk kompensation och rättvisa spelregler – innan verksamhet får inledas. Det skriver Fredrik Eliasson, regionstyrelsen LRF Jämtland i en replik.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Slutreplik på debattartikeln: Svensk beredskap börjar med en trygg råvaruförsörjning av Tobias Kluge, Branschjurist och ansvarig för prospektering på Svemin.
Tobias Kluge från Svemin svarar på min insändare, men introducerar i sitt svar ett nytt huvudargument: beredskap. Det har tidigare inte använts i debatten kring prospekteringen i Jämtland och framstår som ett svepande sätt att legitimera en lagstiftning som i grunden behöver omprövas.
Att hänvisa till försörjningstrygghet känns dessutom ihåligt när det företag som har prospekteringstillstånd är ett utländskt aktiebolag. Det är fullt möjligt att det, direkt eller indirekt, kan kontrolleras av auktoritära stater – samma beroende man säger sig vilja undvika.
Jag säger inte nej till metaller eller klimatomställning. Men dagens gruvlagstiftning ger staten rätt att köra över markägare och lokalsamhällen med hänvisning till "angelägna allmänna intressen", där mineralintresse ges företräde framför grundlagsskyddad äganderätt. Det är en obalans som inte kan försvaras med goda intentioner eller vaga löften om framtida nytta.
Kluge skriver att en gruva kan bidra till lokala jobb och service. Just det – kan. Det finns nämligen inga krav på att så sker, inga garanterade bygdemedel och inga lagstadgade kompensationer till dem som drabbas. Därför krävs reformer innan fler tillstånd ges. En modern gruvlag måste säkra lokal förankring, ekonomisk kompensation och rättvisa spelregler – innan verksamhet får inledas.
Beredskap och försörjningstrygghet är viktiga mål. Men de uppnås inte genom att underminera tilliten till vår lagstiftning och vår demokratiska ordning. Det är dags att reformera – inte bara prospektera.
Fredrik Eliasson
Ledamot i regionstyrelsen, LRF Jämtland
