Det är få riksdagspartier som ställer sig på medborgarnas, företagens och kommunernas sida för en bättre balans mellan de intressen som berörs av prospektering och gruvprojekt. Det skriver Palle Borgström, LRF:s förbundsordförande.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget: "LRF bör ta initiativ mot gruvnäringen" av Adriaan Muller, LRF Tingsryd och Tingsås LRF.
Det är bra att markägares utsatta situation vid prospektering och gruvbrytning uppmärksammas av Adriaan Muller med flera. Många som bor på landsbygden är påverkade och fler blir det nu när regeringen driver en politik som syftar till att öppna fler gruvor. LRF är inte emot gruvbrytning, men den får inte ske på bekostnad av våra möjligheter att öka livsmedelsförsörjningen och beredskapen i hela landet. Ju fler som likt Susanne Öberg och Adriaan Muller som tillsammans med LRF påtalar obalansen i regleringen kring prospektering och gruvbrytning, desto bättre.
Precis som framförs är reglerna väldigt generösa för den som vill prospektera och bryta mineral i Sverige. Den bygd och de företagare som påverkas av sådana mycket ingripande exploateringar har inte mycket att sätta emot när staten genom koncessionssystemet ger bort det som andra äger. Det har LRF lyft i regional- och riksmedia i flera omgångar. Trots LRF:s tydligt kommunicerade ståndpunkter vill regeringen ytterligare minska medborgares och kommuners inflytande genom att ta bort kravet på kommunalt medgivande vid uranbrytning, vilken oftast sker i alunskiffer. I dag kan sådan brytning inte ske på ett sätt som är godtagbart ur miljösynpunkt.
LRF har en lång historia av att arbeta med frågor kopplade till mineral- och gruvbrytning, eftersom det precis som skribenterna pekar på är en fråga om markägarens och företagarens möjligheter att använda sin mark. Men också för att gruvor tenderar att påverka den lokala miljön, vattnet och möjligheterna att leva och driva verksamhet i dess närheten.
Det är förklaringen till LRF:s stämmobeslut om att bland annat arbeta för att ändra minerallagstiftningen, ett förbud mot brytning och utvinning i alunskiffer, att ge markägare rätt till ersättning och juridiskt ombud, och att öka tillsynen.
LRF arbetar på flera fronter för att få till förbättringar, däribland återkommande möten med ansvariga beslutsfattare på olika nivåer. När det till exempel gäller hur lagstiftningen ska utformas arbetar LRF i de utredningar som de senaste åren lagt en rad förslag som skulle stärka markägarnas situation. Kopplat till olika planerade gruvprojekt arbetar LRF i samverkan med andra organisationer och exempelvis företrädare för berörda kommuner. Så är också fallet när det gäller det nyligen remitterade förslaget att kommuner inte längre ska ge sitt medgivande till brytning av uran, det så kallade kommunala vetot.
När medlemmarna berörs av en prospektering är det framför allt LRF:s regioner som stöttar med kunskap om vad medlemmen kan göra och tar kontakt med exploateringsföretag eller med Bergsstaten för att reda ut oklarheter. LRF har också tagit fram material för den som vill överklaga ett undersökningstillstånd eller en arbetsplan.
Det är få riksdagspartier som ställer sig på medborgarnas, företagens och kommunernas sida för en bättre balans mellan de intressen som berörs av prospektering och gruvprojekt. I princip samtliga politiska partier vill se ökad brytning för att säkra självförsörjningsgraden, oavsett konsekvenserna för bygden och livsmedelsförsörjningen. LRF välkomnar ett fördjupat samarbete med alla som vill engagera sig för att stärka markägarens ställning i dessa processer.
Palle Borgström
LRF:s förbundsordförande
