Att grön infrastruktur inte utgör något hot mot äganderätten är argument som vi har hört förut, skriver Katarina Johnsson, Regionstyrelsen LRF Västra Götaland och Lars-Johan Lander, Regionstyrelsen LRF Värmland, i en replik till Claes Svedlindh.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Claes Svedlindh, Naturvårdsverket, beskriver i ett debattinlägg Grön infrastruktur som ett planeringsinstrument, som ett nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer. Som inte hotar vare sig ägande- eller brukanderätt. Tyvärr är det något som vi hört alltför många gånger förut.
Det är bra att Naturvårdsverket bjuder in till dialog och delaktighet om Grön infrastruktur. Den utsträckta handen kommer vi i LRF självklart att ta. Detta minskar dock inte vår oro eftersom resonemangen är alltför bekanta. Det lät ju likadant i uppbyggnaden av det svenska Natura 2000-nätverket, samt när begreppet nyckelbiotoper lanserades.
Inte heller Artskyddsförordningen och fågeldirektivet skulle när de implementerades i svensk lagstiftning drabba jord- och skogsbruket. För att inte tala om ramdirektivet för vatten som marscherat in i vår lagstiftning som en elefant i en porslinsaffär.
Det som först låter oskyldigt har haft en förmåga att leda till dramatiska effekter för företagandet på landsbygden och framför allt har vi med växande irritation noterat statens förtjusning över att tillskansa sig mark utan att betala för sig.
Med dessa nordkoreanska metoder i färskt minne så hoppas vi att Claes Svedlindh förstår att vi går in i arbetet kring Grön infrastruktur med rynkade ögonbryn. Men vi blir gärna överbevisade!
Katarina Johnsson,
Regionstyrelsen LRF Västra Götaland
Lars-Johan Lander,
Regionstyrelsen LRF Värmland
LÄS OCKSÅ: Grön infrastruktur hotar inte äganderätten
