Gotländska markägare rasar mot gässen
Åker och betesmark på södra Gotland utgör så här års ett dukat bord för tusentals vitkindade gäss på väg till Sibirien.
– När de landar här och grödan är 1 decimeter är allt borta på tre timmar, säger Markus Westberg och pekar ut över skiftet med vall på fyra hektar där det nu ser ut som en gräsklippare gått fram.
Han bedriver lammproduktion med 600 tackor och är en av ett 40-tal lantbrukare på södra Gotland som varje år drabbas av skador på åkrar och betesmarker när vitkindade gässen betar vall, spannmål och betesmarker.
undefined
Gässen mellanlandar på Gotland i april och maj under färden mot häckningsplatserna i Sibirien och under återfärden i oktober mot övervintringsområden i västra Europa
Göran Björklund, som driver köttproduktion med 50 amkor, berättar att problemen började på 1980-talet och om hur ett ökat antal gäss har förändrat förutsättningarna för jordbruket.
– När jag började 1992 kunde jag få mellan 130 och 160 balar på ett av skiftena närmast gården. I början av 2000-talet fick jag 6 på samma skifte. Sedan dess har jag bara bete här, det är ingen idé att odla något, säger Göran Björklund som beskriver hur gässen kan beta av 25 hektar vall och skada 40 hektar, vilket motsvarar 40 procent av gårdens areal.
– Detta får jag 20 000 i ersättning för. Det är hånfullt, säger Göran Björklund.
undefined
Ersättningen betalas ut av länsstyrelsen. Markus Westberg och Göran Björklund kritiserar inte besiktningsmännen utan anser att det är direktiven som behöver ses över. I dag ges ingen ersättning för förlorat bete.
– Det går åt 150 ensilagebalar á 300 kronor styck på våren för att betessläppet försenas med en till två månader. Jag kan tycka att skadorna på betesmarken ska ersättas, kanske inte fullt ut lika mycket som vallen men i varje fall motsvarande 50 procent, säger Göran Björklund.
– Kraven har också höjts för att få ersättning för vallar, de ska inte vara för gamla. Problemet är att det är svårt att etablera vall på grund av gässen, säger Markus Westberg.
För Andre Lindquist, som i år började som lantbrukare med 40 amkor, är gässens betesskador redan kännbara. Tillsammans med Göran Björklund och Markus Westberg försöker han begränsa skadorna genom att använda en gasolkanon som med jämna mellanrum ger ifrån sig ett kraftigt ljud. Problemet är att om kanonen inte flyttas ofta lär sig gässen snabbt att den är ofarlig.
Fått tillstånd
Göran Björklund har också tillstånd att skjuta ett begränsat antal gäss, men även jakten har en kortlivad effekt.
Göran Björklund, Markus Westberg och Andre Lindquist menar att det är svårt för det relativa fåtal lantbrukare som drabbas att få gehör för ändrade ersättningar.
– De som lever med de här problemen i dag kan leva med det men frågan är hur det blir vid generationsskiften, säger Markus Westberg, som nu hoppas på tillräckligt med regn för att trots allt möjliggöra en grovfoderskörd på det avbetade skiftet närmast havet.