”Gör oss inte till fiender”
Vi är flera som faktiskt kan se bortom polariserade debatter och virala pajkastningar, skriver Majja Almqvist i veckans krönika.
Inför ett event på gården förra året träffade jag en av deltagarna. Vi pratade om lite allt möjligt, mest om eventet förstås, och gled in på det faktum att vi av praktiska skäl hade valt en vegetarisk meny för hela eventet. Det hade deltagaren ingenting emot, tvärtom talade denne väl om vår matlagning, men mot slutet av pratstunden sänktes rösten och denne viskade: “Men är det här verkligen er idé egentligen, med maten? Ni är väl inte för sådan mat, egentligen?”
Vad skulle vi ha emot att servera vegetarisk mat? I stunden kom jag helt av mig och hasplade ur mig ett ganska ovidkommande svar. Det har tagit mig månader att analysera det enkla påståendet och verkligen förstå vidden av det. Jag har vänt och vridit på det faktum att det här kanske är en vanligt förekommande inställning - att vi som djuruppfödare per automatik skulle föra krig mot den växande trenden för växtbaserad kost. Så är det dock inte i vårt fall. Tvärtom!
Vi är djuruppfödare, men inte per automatik grönsakshatare. Visst är vi beroende av att konsumenter köper vårt kött, men vi är också beroende av en nyanserad debatt kring vårt svenska lantbruk. Precis som vissa marker lämpar sig bäst för djurbeten, lämpar sig andra marker bäst för odling av olika slag. Vi ser med glädje hur nya växtsorter prövas med framgång. Likaså att ett bredare intresse för råvaror också öppnar dörrar för mindre lantbruk, som vågar testa det som är lite annorlunda och ändå kan få ekonomisk bäring på små arealer.
Fast kanske är det här en allmän uppfattning, att det även mellan olika typer av lantbrukare finns motsättningar och fördomar? Visst förekommer det. Profiler som för kampen för just sin näringsgren, mer eller mindre nyanserat och ivrigt påhejade av kollegor och konsumenter. De använder hårda ord, uttrycker sarkasm och eldar på. De är få, men de finns och de gör sig hörda. Tyvärr får de ofta mer utrymme än de som förtvivlat försöker uttrycka ödmjukhet och skapa förståelse.
Tack och lov tycker jag mig ändå se att vi är fler som kan se bortom polariserade debatter och virala pajkastningar. Som förstår att en vegetarisk dag i veckan inte innebär slutet för vårt svenska lantbruk. Som samtidigt kan se betesdjurens stora värde när det kommer till biologisk mångfald. Vi är fler som väljer att se den något komplexa helheten, och som har förstått att vi inte vinner något på att göra oss till fiender med varandra.
Majja Almqvist,
Landsbygdsföretagare