Om 20 år så har kanske älgen helt gjort reträtt från södra delen av landet på grund av värmen. Med det sagt så behöver förvaltningen av våra viltstammar följa efter och ändra sig efter förutsättningarna ute i verkligheten, skriver Marit Bohlin.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Hösten här är, lövträden ställer sakta om och ändrar färg. Hittills har dock denna höst kanske gått till historien som en av de varmaste någonsin. Vanligtvis kan jakten på älg i september vara sval men det här året har det varit ordentligt varmt. Det är dags att påminna sig själv om att allt är i ständig förändring, inte bara klimatet. Men fortsätter vi på det spåret så ser vi hur beslut som tas i dag kommer att påverka vårt framtida skogsbruk och våra viltstammar.
Om 20 år så har kanske älgen helt gjort reträtt från södra delen av landet på grund av värmen. Med det sagt så behöver förvaltningen av våra viltstammar följa efter och ändra sig efter förutsättningarna ute i verkligheten. När jag läser olika debattartiklar under den senaste tiden så anar jag en viss polarisering vilket jag tycker är oerhört tråkigt. Vi är alla beroende av samma resurser och samarbete är otroligt viktigt även om man har meningsskiljaktigheter. Det finns fina exempel runt om i landet där vi ser att samarbete är en lyckad väg framåt vad gäller viltförvaltning, jordbruk och skogsbruk. Så, hur kommer vi dit för flera delar av landet?
Där jag kommer ifrån har vi en skogsfastighet som historiskt haft stora problem med älgskador. Det finns tyvärr ingen annan viltart att skylla på. Vi har många hektar där ungskogen av tall ser ut som prydnadsträd, alternativ så finns de inte alls. Som skogsägare har vi vackert fått titta på och hålla tummarna för att gran eller björk kommer upp istället. I debatten pratar man ofta om skador på tall och hur det kan komma att påverka senare i kedjan när denna stock sågas upp, men det stora delen som jag anser att man missar i debatten är tillväxtförlusten!
För oss så är det största problemet de stackars tallarna som ligger 10-20 år efter jämfört med de som inte har varit utsatta för älgbete. Detta måste vi prata mer om då det är så stora ekonomiska värden som vi går miste om i framtiden, kanske inte jag men nästa generation.
Jag har ingen ny lösning att presentera men vikten av förståelse för vår situation som skogsägare och respekten för varandra i debatten är oerhört viktig. Insikten att vi står mitt i förändringen och att det som har varit kanske aldrig kommer tillbaka är också av stor vikt.
Nu är gäller det att blicka framåt och samarbeta för de bästa lösningarna här och nu.
Marit Bohlin,
jägmästare, Norrköping/Älvdalen
