”Glöm inte lantbrukarens barn”
Att vara lantbrukarbarn på en gård som drabbas hårt av torkan kan innebära en stor mental påfrestning. Vem lyssnar på och förstår barnet som mår dåligt, undrar debattören.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Media översvämmas av rapporter om hur torkan drabbar Sveriges lantbrukare. Det finns också ett starkt engagemang för att hjälpa och stötta lantbruket, till exempel krispaket från regeringen, byråkratiska lättnader och olika initiativ för att köpa svenskt kött och svenska livsmedel.
Betydligt mindre fokus har lagts på hur hälsan påverkas hos de drabbade lantbrukarna och vilka möjligheter det finns för stressade och mentalt pressade att få hjälp.
I torkdrabbade New South Wales i Australien har man också beviljat ekonomiska stöd till drabbade lantbrukare, med den skillnaden att en särskild pott avsatts till att stödja den psykiska hälsan hos drabbade lantbrukarfamiljer. Ännu har det inte synts till några initiativ från Sveriges regering, Jordbruksverket eller andra myndigheter vad gäller extra resurser till informationsmaterial, utbildning av resurspersoner och rådgivare, samtalsstöd eller ökade möjligheter att få hjälp av psykolog eller psykiatriker. Behoven är troligtvis långt större än vad som ges uttryck för i media.
LRF har tidigt informerat om tillgången till deras omsorgsgrupper, Bondekompis och nu även en jourtelefon – bra, men det är orimligt att samhället inte kan gå in och stötta mer aktivt med resurser. Vid ”mentala kriser” drabbas boende på landsbygden och i glesbygden långt värre då man har allt sämre tillgång till psykolog eller psykiatriker.
I media talas det i princip ”bara” om hur lantbrukaren drabbas, mycket lite om familjen och allra minst om lantbrukarens barn. Att vara lantbrukarbarn på en gård som drabbas hårt av torkan kan innebära en stor mental påfrestning, att uppleva föräldrarnas oro och förtvivlan och rädslan för vilka konsekvenser det kan få. Vem lyssnar på och förstår barnet som mår dåligt?
Behövs det en särskild jourtelefon för lantbrukarbarn med oro och psykisk ohälsa? Eller är det den överbelastade Barn- och ungdomspsykiatrin som ska kontaktas? Agera nu för den psykiska hälsan bland lantbrukarfamiljerna innan den verkligt stora mentala krisen kan komma i höst/vinter, när de faktiska konsekvenserna av torkan blir helt uppenbara vid lantbrukarnas middagsbord.
Peter Lundqvist,
Lantbrukarson och professor i arbetsvetenskap vid SLU